18/03/2024
Ett vattentätt nätverk kring personer med autismspektrumtillstånd är a&o. Samarbete mellan hemmet och daghem/skola, samt stöd från andra enheter behövs för att man skall kunna bygga upp en trygg vardag för t.ex. ett barn med AST.
När blir det en ond cirkel? Det blir det när nätverket inte är vattentätt, alla tror att det jobbar för samma mål, men i verkligheten jobbar alla emot varandra. Som förälder har man sin syn på vad är barnets behov, som pedagog eller personal i skola/daghem har man sin syn. Föräldrarna är utmattade, trötta och ifrån sig, inget går som det ska och dagliga rapporten från daghem/skola är negativ. De möts av resursbrist och svaret ’vi har ej möjlighet’. Personalen däremot är också trötta och ifrån sig, känner att inget lyckas och att de kanske inte når föräldrarna. Till sist har man den onda cirkeln, bara negativt och inget blir bättre. Barnet känner av denna trötthet och frustration, om inte annat, så via vårt kroppsspråk.
Med facit på hand, vet jag att det kan bli hur bra som helst och den onda cirkeln plötsligt blir en positiv cirkel. Här behövs det vattentäta nätverket där alla jobbar på samma sätt mot samma mål. För att bygga det, är det bra att ta in en nepsy-handledare som hjälp. Den ser alternativ på ett annat sätt, och är införstådd i vad problematiken kan behöva för metoder för att vardagen skall löpa smidigare och kan coacha till ett bättre nätverk. Alla är tvungna att mötas på vägen, samarbeta och se vad barnet verkligen behöver. Det här gäller också äldre med AST diagnos och personer utan diagnos men med någon form av problematik. Försök undvika missförstånd så långt det går. Sist men inte minst, när det går bra och plötsligt går det sämre igen. Det kommer svackor, behoven ändras och man hittar tillbaka på rätt väg. GE INTE UPP!
