13/02/2026
Alltså. Ärligt talat....🤯
Sveriges första kvinnliga astronaut.
En person som går "rymdpromenader" på jobbet.
Befälhavare på ett uppdrag lett av NASA i samarbete med SpaceX.
Åtta månader på ISS. Experiment. Forskning. Historia.
Och rubriken?
”Lämnar treårig dotter.”
Ursäkta, men vad har det med hennes kompetens eller uppdraget att göra?
Vi pratar om en astronaut. Ett av världens mest kvalificerade uppdrag. Ett jobb som kräver åratal av utbildning, forskning, fysisk och mental träning på extrem nivå.
Men vinkeln blir att hon är mamma.
INGEN skulle skriva:
”Manlig astronaut lämnar sin treåring för rymden”.
Det är som att vi fortfarande måste påminnas om att kvinnor som gör extraordinära saker också är mödrar. Som att moderskapet är det mest relevanta filtret att förstå hennes prestation genom.
Hon är inte ”en mamma som åker till rymden”.
Hon är en astronaut.
En befälhavare.
En forskare.
En pionjär.
Och ja – hon är också mamma. Men det är inte rubriken.
Det här är exakt varför representation och narrativ spelar roll.
Det är 2026. Vi kan bättre än så här.
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/svenska-jessica-meir-blir-bef%C3%A4lhavare-l%C3%A4mnar-tre%C3%A5riga-dottern/ar-AA1Wdqfo?ocid=winp2fpent&cvid=698ee7d1a3d945888dfcd9d66c8c4133&ei=19
Och btw... Meir är från USA. Hennes mamma är från Västerås.
Journalistik i "sin bästa form".
Jessica Meir blev 2019 Sveriges första kvinnliga astronaut. I morgon lyfter raketen som ska ta svensk-amerikanskan mot sitt andra rymduppdrag. Hon är en förebild för alla unga tjejer, säger Rymdstyrelsens Kristine Dannenberg.