03/01/2021
Framväxtbolagets 2020
Ja, vilket år! Ett skitår för många. Inte för just mig och mina nära och kära, men för världen, äldre, riskgrupper, företagare i ”fysiska närkontaktsbranscher” och sjukvården. Ett riktigt risigt år också för den svenska regeringen och den svenska modellen med ”flernivåstyrning”. Vilket haveri… Svensk politik lever farligt och potentiella populister har tyvärr fått lite mer ”öppet mål” efter det här året…
Nåväl, nu var det ju inte Sveriges pandemihantering jag tänkte skriva om. Men det är ju oundvikligt att pandemin är med i texten ett sånt här år, för den har ju påverkat precis allt; Företaget, familjelivet, våra medlemmar i Företagarna, vad vi gör och hur vi umgås.
Jag försöker sammanfatta lite varje år. Lite pretentiöst kanske… Men jag gör det nog mest för mig själv, som något slags bokslut och som ett tillfälle att lyfta blicken och titta både i backspegeln och framåt. För att se vad jag har gjort och vart jag är på väg. För ibland har jag ganska dålig koll på det. Jag jobbar ganska ”lustdrivet”. En kontakt eller uppdrag eller nåt jag gör bara för att det är kul, leder till en ny kontakt och ett nytt uppdrag. Ny kunskap och ny forskning går att använda i ett uppdrag och plötsligt så leder det till ett nytt område och en ny typ av uppdrag. Men nästan alltid handlar det ju om människor man möter. Impulser och tankar som man får av vad andra säger och driver.
För Framväxtbolaget har 2020, pandemin till trots, varit ett bra år. Jag har som vanligt jobbat för många olika kunder; Kommuner, länsstyrelse (Norrbotten), statlig myndighet (Tillväxtverket), folkhögskola (Leksand), yrkeshögskola (Sätergläntan), EU-projekt (utvärdering) och företag. Om jag delar in det i typer av jobb så hamnar företagsklimat och näringsutveckling i kommuner i topp, tätt följt av smidigare myndighetsutövning, utvärdering av projekt/verksamheter och kompetensförsörjning. Min specialitet är kanske att inte vara specialiserad? Diversearbetare inom näringslivs- och samhällsutveckling liksom... ;-)
Som vanligt har jag fått göra uppdrag för Vansbro kommun, men den här gången inom ett helt nytt område; bostadsutveckling. Jätteroligt! Spännande också att jobba med hur Smedjebacken ska lägga upp sitt näringslivsarbete. Och Borlänges nya näringslivsstrategi tillsammans med Näringslivskontoret. Och med Gagnefs ”kundresa” tillsammans med kommunledningen. Men det var också kul att göra en direktsänd heldag för Länsstyrelsen i Norrbotten om hur man kan jobba guidande med myndighetsutövning med bl a landshövding och LRF:are i studion. Fick verkligen nytta där av ”träningen” från att programleda de digitala frukostarna i Orsa! Ett utmanande och svårt uppdrag var för Tillväxtverket tillsammans med Torbjörn på Skandinavisk samhällsanalys, där vi utredde hur staten bör utveckla sitt stödsystem till Sveriges exportföretag. Vi pratade med många företag, lärde oss jättemycket och upptäckte glapp och förbättringsmöjligheter. Men det var svårt och oflexibelt att jobba i ett så nischat uppdrag mot en så stor myndighet. Det kändes som att de ligger för långt ifrån dem som de finns till för (företagen), på ett teoretiskt plan. Man skulle kanske ha jobbat med att utveckla verkets arbetssätt istället ;-) Eller också hade vi (jag) fel ambitionsnivå? Jag trodde att det som just vi kom fram till var viktigt för Tillväxtverket, att de skulle vara intresserade av vår analys och att det skulle kunna användas snabbt och leda till en förändring. Eller också var vi fel konsult för uppdraget? Där de var ute efter en ”klinisk och strikt rapport” som gav ett rent faktaunderlag, som en liten pusselbit i en större helhet, så försökte jag och Torbjörn leverera förändringsteorier, berätta om hur företagarna upplevde (det röriga) stödsystemet och hur vi tyckte att man borde förändra det?
Många uppdrag börjar gå mer mot organisationsutveckling. Logiskt egentligen. Ingen strategi är bättre än förmågan att genomföra den... Det känns som om mycket av det jag har jobbat med tidigare börjar gå ihop nu: Om en kommun orkar och vågar att förändra i grunden, låta förändringsprocesser ta tid, peppa/uppmuntra, följa upp och ha en ärlig dialog med de som är berörda så har de alla chanser att lyckas. Tyvärr strandar ofta ambitiösa försök till förändring på att man har för bråttom och gör för ytliga utvecklingsinsatser. Man slarvar med förankringen och motivationen, genomför något (på ytan) enligt en spikad plan, redovisar, dokumenterar det och går sen vidare till nästa projekt. För att sen förvånat upptäcka att det man trodde att man hade genomfört för något år sen inte alls fungerar så i praktiken…
Det känns jättekul att flera kommuner börjar våga göra jobbet grundligt och låta de som det handlar om (företagare) vara delaktiga. I flera uppdrag så får vi nu göra jobbet ”på riktigt”, utifrån företagares/medborgares perspektiv. Kommunerna orkar och vågar ta med företagarna i dialog, genomförande och uppföljning, kan ifrågasätta sin egen roll och hur man har jobbat förut. Vi vill skala bort onödig byråkrati och fokusera på samarbete så att det offentliga kan leverera tryggheten och välfärden, att medborgarna har trevliga och meningsfulla jobb (som ger skatteintäkter) och att företagarna ges bra förutsättningar för att utveckla sina drömmar (som sätter guldkant på livet för kommunens invånare och besökare i form av restauranger, caféer, gym, skidbackar, ridning, massage, vackra och välfungerande hem o s v).
Det är också kul att vi får jobba i mer flexibla processer, där varken vi eller vår kund vet exakt från början var vi kommer att hamna och där vi utvecklar tillsammans. På ett sätt så köper ju kunden ”grisen i säcken” där. De köper in oss som processtöd fast varken vi eller de vet exakt var processen kommer att sluta. Egentligen är det ju det enda rimliga, eftersom det är människor vi har att göra med. Människor går inte att programmera. De reagerar på olika sätt och gör saker som man inte kan planera för på förhand. Därför måste processen vara flexibel.
Jag får vara med i så många olika sammanhang! Med fina styrelsen för Företagarna i Orsa, kloka personer i näringslivsrådet, i utvecklingsgrupper med lokala företagare, i Grönklittsgruppens styrelse, med Monica i Evidera, med Daniel, Markus och Martin i Tillväxt & Tillsyn, med bästa företagarkompisarna i kontorslandskapet på Dalagatan 1, i Företagarnas Advisory Board, med gänget i Swedish Innovation Centre of Excellence, med Torbjörn i Tillväxtverksuppdragen och med alla kunder. I alla de här grupperna lär jag mig saker som jag kan ta med, föra över till andra och använda i andra sammanhang för att bygga en bättre värld, ett bättre samhälle, mer tillit och bättre villkor för Dalarnas och Sveriges företagare så att de kan ha ett givande & roligt företagande och få/vilja bidra till samhällsutveckling. Det är så kul att göra allt det här; Lära av- umgås- och samverka med alla de här människorna och att jag dessutom får betalt för mycket av det! Inte allt, i många sammanhang är jag ideell, men jag lär mig massor där också och har kul på köpet.
Företagarna Orsa har haft ett speciellt år. Vissa medlemmar har tappat all omsättning och har det jättetufft, medan andra har ökat sin omsättning rejält. Det där är svårt att kommunicera på ett bra sätt… Och sen vill man ju hjälpa de företagare som har det tufft! Jag vill kunna göra mer för dem! Jag vill berätta den historien, den är fortfarande inte nog känd. Att många företagare är personer som tar en risk och lämnar tryggheten som anställd och startar företag, hankar sig fram utan att kunna sätta av pengar till pension och sämre tider. Sen kommer raset (under 2020 var det pandemin). Marken försvinner under fötterna och man vet inte hur man ska kunna betala sina fakturor. Och sen kommer någon besserwisser-naiv minister och häver ur sig att de borde ha haft en buffert… Lätt att säga när man själv har en månadslön på +100 000 kr och några års fallskärm. Många företagare har lyckats bygga upp en liten buffert, men om man har fasta kostnader som inte går att styra undan och har haft låg lönsamhet tidigare så är det j-t svårt att bygga en buffert. Hur/när skulle man ha byggt upp den? Genom att gå ner från en låg månadslön till en lön under minimilön? Företagaren tar personligen all risk. För vissa går det bra och de kan lägga undan pengar, för andra är det en dröm som snabbt kan bli en mardröm, t ex när en pandemi slår till. Det är företag och företagare som skapar sysselsättning, som genererar intäkter till skattesystemet. Nu har det kommit fram stödåtgärder som delvis har fungerat bra, men känslan är tyvärr fortfarande att staten tycker att det är viktigare att se till så att ingen kan fuska än att få systemet att fungera smidigt och snabbt ge pengar till företagare i nöd. Många klarar sig ändå, men då tack vare en partner som har ett lönearbete, lån från nära och kära, eller genom att leva riktigt fattigt ett tag. Men förståelsen för den verkligheten brister. Där har vi (Företagarna) en uppgift, att beskriva hur det fungerar.
Vi har haft en bra dialog lokalt under pandemin med Orsa Besparingsskog och Orsa kommun och det har underlättat, både i känsla och praktisk handling. Vi har faktiskt ett riktigt bra företagsklimat med tillit mellan aktörer/företagare. Bra att använda sig av i uppdragen. Vad vi gör och hur vi tog oss dit.
Vi brukar arrangera många medlemsaktiviteter; Fester, pubar, utflykter. föreläsningar och livesändningar. Men i år blev det inte mycket sånt. Det enda festliga vi fick göra under 2020 var en liten tillställning utomhus med mycket handsprit i Lilla Sällskapets trädgård, när vi utsåg Årets Företagare. Annars har det mest varit krishantering och rådgivning till medlemmar. Och vi hann bara med två fysiska företagarfrukostar innan pandemin kom. Sen fick jag kasta mig in i en ny roll; att vara programledare för Företagarstudion. I och för sig kul det också och det går ganska bra. Vi har många tittare, 300-600 visningar per sändning. Fler tittare faktiskt än t ex Leksand, Falun och Borlänge har haft på sina gemensamma sändningar. Men det kanske är för att vi faktiskt har ett bra upplägg? Proffsig filmare, förberedda inslag- inte för långa (ok, där misslyckas jag ibland), en blandning av stort och smått (från pandemihantering till amerikanska ridåsnor i Oljonsbyn, små och stora företagare) och i en ”riktig” studio med bra ljud och ljus och gäster som gör att det ”händer något” under sändningen.
Och 2021 då? Jag hoppas att de uppdrag jag/vi jobbar i kan ge förbättringar "på riktigt" för kunderna. Att Borlänge får en näringslivsstrategi som ger ett bättre företagsklimat och kommun och företagare förutsättningar för att tillsammans utveckla Borlänge som attraktiv kommun. Att Byggutbildning STAR kan få bygga en bra och hållbar kompetensförsörjning i byggbranschen tillsammans med företag, utbildare och Region Dalarna. Att jag och Daniel kan bidra till att Gagnefs kundresa landar i ett arbetssätt som ger ett bättre företagsklimat, mer dialog, större tillit och mer effektiv kommunal verksamhet. Att jag och Monica kan få utrymme och möjlighet att hjälpa Dalarna Science Park att genomföra sitt stora EU-projekt på ett bra och lärande sätt, med så mycket pang för pengarna som möjligt för de företagare som DSP ska försöka ge sitt stöd till. Jag hoppas också på ännu fler uppdrag framåt där jag (och mina konsultvänner) får hjälpa kommuner att ta ett steg till, att bygga in tillit i sina processer och att våga ha en öppen dialog och samarbeta på riktigt/släppa in företagare/privata samhällsbyggare i sina processer så att 1+1 verkligen kan bli 3 (eller i alla fall >2).
Jag hoppas också på att vi kan fortsätta bygga ett sjysst och attraktivt samhälle här i min egen kommun. Vi är på väg att bygga nånting bra. Det enda som fattas till ett företagsklimat i toppklass är att vi kan lita på att alla medarbetare gör sitt bästa och blir riktigt duktiga på att underlätta för sina ”kunder”/invånare/företagare så att de kan göra sitt bästa. Där är vi inte riktigt än, det brister i kundperspektivet ibland. Ambitionen finns där, men det når inte riktigt ända ut till alla fingerspetsar. Men vi är på god väg och vi kan ta oss dit. Företagarnas roll där är att peka mot målet, peppa, bevaka och berömma allt det som fungerar bra.
Till slt hoppas jag på att den här j-a pandemin vaccineras bort under det första halvåret 2021 så att alla företagare får möjlighet att göra sitt bästa och sova gott på natten. Att vi kan mötas på riktigt, kramas, ha närkontakt, företagarfrukostera och företagarfesta igen.
Tack alla för gott samarbete under 2020! God fortsättning & väl mött i en nära och bättre framtid! :-)
