06/09/2026
När straffet aldrig tar slt – skyddar vi verkligen barnen då?
Jag vill lyfta den här debattartikeln i Expressen: ”Pedofiler kan inte straffas i evigheter", skriven av Nils Funcke, den 6/9 -26.
Det här är en fråga där jag tycker att vi behöver våga lyfta blicken från den spontana reaktionen: ”Bra! Då kan vi varna andra.”
För jag förstår den reaktionen. Jag förstår att föräldrar vill skydda sina barn. Jag förstår behovet av att veta om en person i barnets närhet tidigare har dömts för sexualbrott. Men om vårt mål är att förhindra att fler barn utsätts, måste vi också fråga oss vad konsekvenserna av offentlig uthängning och social utstötning faktiskt blir.
I mitt arbete med riskbedömningar av personer som begått sexualbrott är social isolering och bristande sociala relationer välkända riskfaktorer. Social isolering finns bland annat med som riskfaktor i ERASOR för ungdomar som begått sexualbrott, och forskning om sexuellt återfall hos vuxna visar också samband mellan social isolering och återfallsrisk.
Det betyder inte att varje person som utsätts för sociala konsekvenser kommer att återfalla.
Men det betyder att vi behöver tänka ett steg längre:
👉 Om vi genom uthängning och social utstötning bidrar till att en person blir mer isolerad, förlorar sociala relationer och får svårare att återanpassa sig – kan vi då samtidigt öka en riskfaktor som vi vet är relevant vid riskbedömning?
Då riskerar åtgärden att få motsatt effekt mot den vi önskar.
Det är en ganska obehaglig tanke.
För det handlar inte om att ”vara snäll” mot personer som har begått sexualbrott.
Det handlar om barns säkerhet. ❤️
Om en åtgärd inte minskar risken för nya övergrepp – och i värsta fall kan bidra till förhållanden som är förknippade med ökad återfallsrisk – då behöver vi våga ifrågasätta om det verkligen är en bra brottsförebyggande strategi.
Och så finns en annan aspekt som ofta glöms bort:
De dömdas anhöriga.
En person kan ha begått ett fruktansvärt brott. Men personens barn har inte gjort det. Ändå kan barnen få bära konsekvenserna av sin förälders brott genom skam, mobbning, utfrysning och sociala konsekvenser som de själva inte har valt.
Barn ska inte straffas för vuxnas brott.
Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt:
❤️ Vi ska göra allt vi kan för att skydda barn från sexuella övergrepp.
⚖️ Personer som begår sexualbrott ska lagföras och ta ansvar för sina handlingar. De med hög risk för återfall behöver frihetsbegränsas, även efter avtjänat straff.
🧠 Men våra åtgärder måste bygga på kunskap om vad som faktiskt minskar risken för nya brott – inte bara på vår önskan att straffa.
Frågan borde därför vara:
”Vad vet vi faktiskt fungerar för att förhindra att fler barn utsätts?”
Det är där den viktiga diskussionen borde ligga.
Läs debattartikeln i Expressen: Pedofiler kan inte straffas i evigheter. https://www.expressen.se/debatt/debatt-pedofiler-kan-inte-straffas-i-evigheter/
Regeringen vill sänka tröskeln för när det ska anses försvarligt att hänga ut en sexualbrottsling. Den som på ”välgrundade uppgifter” varnar sin omgivning för att nya grannen kan vara pedofil ska inte kunna dömas till förtal. Det låter rimligt, men är djupt problematiskt. Nu riskera...
