14/10/2026
Ord som ”aldrig” och ”alltid” är hjärnans favoritgenvägar. De sparar energi. I stället för att reda ut vad som faktiskt hände en helt vanlig tisdag i mars, stämplar den hela dig på en gång. Snabbt, effektivt och ganska sällan sant.
Problemet är att stämpeln sitter kvar. Nästa gång du vill börja om står den där och väntar på dig vid startlinjen.
Faktiskt härjar den runt i bakgrunden redan innan du kommit till start. Lite som en sneaky servitör som jobbar i det dolda, för att sen dyka upp över axeln på dig.
Jag har själv stått där mååånga gånger. Det som hjälpte mig var inte att bara peppa mig själv. Det var att bli lite tråkigt konkret och ställa frågor som leder till djupare svar än ”det bara blev så, igen”.
Vad hände?
När?
Vad kände jag där och då?
Vad gjorde jag i stället?
Vad kan ha varit anledningen?
Det är information som går att jobba med. En dom skapar bara mer ”så här är det”, och så sitter du fast i den (o)sanningen.
Så här kommer en liten utmaning.
Tänk på något du nyss började med och sen släppte, eller som du upplever att du ”misslyckats” med på sistone.
Börja meningen med ”Det som hände var…” och skriv av dig med så många detaljer du kan. Hur blev det som det blev?
Vad hittar du för guld där, som kan hjälpa dig pussla ihop en ny plan och ge det ett ärligt försök till?
Jag är övertygad om att du kan ta dig an och förverkliga det där du vill ha mer av.
Dela gärna i kommentarerna vad som står i vägen för dig just nu.
Du är inte ensam om det här. Och ibland behöver vi både få se och höra det, så att du och jag inte fastnar i att tro att det är något fel på oss. Du ska ”bara” klättra fram till förarsätet igen. 😉
