Wrede & Co Ltd Law Office

07/03/2023

Mord eller justitiemord

Emeritusprofessorn i handelsrätt (HU) Erkki Aurejärvi har skrivit en kriminalroman (deckare) – Senaatintorin murha - som kom ut på hösten. Hänelserna i boken utspelar sig i Helsingfors och handlar om en misshandel som hade skett vid Alexandersstatyn på Senatstorget. Berättelsen är helt fiktiv men utgör i verkligheten en rättfärdig kritik av det finska rättsväsendet och i främsta hand av underrätterna. Kritiken gäller främst i historisk tid Helsingfors rådstuvurätt men man kan väl dra paraleller till nutid och då tingsrätterna i landet.

Domarna i berättelsen uppfyllda av sin egen fullomlighet och icke medvetna om sina tillkortakommanden och brister i kunskaper i juridik hävdar att de känner lagen när det är uppenart att de inte gör det, vilkert resulterar i horribla domslut.

Budskapet i boken kan komprimeras till konstatrendet:
”Väärä tuomio voi johtaa myös tuomareiden ylettömästä tyhmyydestä. Helsingin raastuvan jäsenistä muutamat ovat vähälahjaisia ääliöitä. Täysin syytönkin ihminen voidaan tuomita ihan mistä vaan.” (sid 106)

Min erfarenhet är att detta konstaterande är synnerligen aktuellt än i dag. Faktum är att många av tingsdomarna i tingsrätterna runt landet nog inte är de vassaste pennorna i penalen, vilket ju tyvärr främst beror på att mera begåvade jurister söker sig till andra och mera luckrativa områden såsom företagsvärlden och affärsjuidiken. Undantag finns naturligtvis och hittas främst i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen som ju även rekryterar utanför domarkåren. Tyvärr är det på grund av numerus clausus systemet bara en bråkdel av alla mål som går till högsta instans.

Hovrätterna åter utgör långt gummistämplar för underrättenas ofta undermåliga avgöranden. Alla mål upptas inte längre numera ens till prövning i hovrätterna. Riskerna för jusitiemord i underrätten har sålunda yttrerligare ökat och man kan fråga sig om Finland längre är en rättstat.

Förr i tiden sades det inom advokatkåren att prövning av mål i underrätt var som att spela på Pajazzo där man satt in en slant utan att veta vad som kommer ut. Detta stämmer allt fortfarande. Sedan länge har större civilmål koncenterats till skiljemannaförfarande där man kunnat förvissa sig om att få skickliga jurister för avgörandet av tvisten ifråga. Värre är det på brottmålssidan, vilket Aurejärvi genom denna välskrivna och tänkvärda berättelse klart får fram. Då åklagarväsendet även såsom Aurejärvi poängterar är undermåligt är faran i brottmål för horribla åtal och domslut akut.

Det är alltså fråga om en väl grundad kritik av domstolsväsendet som Aurejärvi nu i deckarform framför – väl värd att läsas och begrundas. Boken är skriven med flytande penna och lättläst och ger mycket att fundera på i synnerhet för praktiserande domstolsjurister som många säkert varit utsatta för domarnas godtycklighet och bristande kunskaper i rent fundamental juridik.

R. Kenneth Wrede
Vicehäradshövding

22/01/2020

Kontrollen ökar!

04/09/2019

50 år sedan började R. Kenneth Wrede som biträde på Veikko Paloties advokatbyrå!

15/04/2019

Ny varumärkeslag 2019

Riksdagen har godkänt förslaget till en ny varumärkeslag i första behandlingen, och lagen träder förmodligen i kraft 1.6.2019 Lagen sätter också innehållet i både EU:s varumärkesdirektiv och Singaporekonventionen i kraft nationellt.

06/04/2019

Vicehäradshövding sedan 1972.Golfdomare sedan 2002!

02/04/2019

Tervetuloa Suomen Tekijänoikeudellisen Yhdistyksen kevätkokoukseen 2019!

Kevätkokous järjestetään keskiviikkona, huhtikuun 17. päivänä 2019 kello 13.00.

Kokouspaikkana on Tapahtumatalo Bankin auditorio, Unioninkatu 20, Helsinki. Kokouksessa käsitellään yhdistyksen sääntöjen mukaan kevätkokoukselle kuuluvat asiat.

Kokouksen jälkeen n. klo 13.45 järjestetään puhe- ja keskustelutilaisuus, aiheesta DSM-direktiivi: Direktiivi tekijänoikeudesta digitaalisilla sisämarkkinoilla.

Kokoukseen osallistumisesta pyydetään etukäteisilmoittautumista osoitteeseen: [email protected] 12.4.2019 mennessä

05/03/2019

Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse s.r.

EN VERKLIG SKANDAL?

Stiftelseregistret har genom sitt eget agerande i början av år 2017 samt genom av registret därefter utsedda gode mannen, den finskspråkiga advokaten Antti Hannulas förvaltning av Trygwe och Hjördis Nymans stiftelse (T&HN) under åren 2017-2019, lyckats totalt förstöra ett finlandssvenskt kulturarv.

Stiftelseregistret och Hannula har utgått från helt felaktiga premisser då de påstår att T&HN stiftelsen under åren 2000 - 2017 inte skötts i enlighet med stiftelsens stadgar och i stöd därav skridit till åtgärder mot den förra styrelsen samt företagit en mängd beklagansvärda åtgärder i stiftelsen.

Hannula hävdar att stiftelsen inte följt sina stadgar då dess medel huvudsakligen använts till skötseln av Kofverhag gård och inte såsom stadgarna nämner till understöd för finlandssvensk kultur. Detta är en total fel konstruktion av Hannula (och stiftelseregistret?)

Stiftelsen grundades av Trygwe Nyman och hans hustru Hjördis då de inte hade några arvingar och de önskade bevara deras egendom och främst hemgården Kofverhag i Hangö efter deras frånfälle. Som grundkapital i stiftelsen överlät de diverse ägor i Kyrkslätt och testamenterade därefter all kvarlåtenskap till stiftelsen med uttrycklig stipulation att Kofverhag gård av stiftelsen skulle bevaras med huvudvillan som deras hem och som bostad. All egendom i stiftelsen kom alltså från makarna Nyman och pengarna skulle i första hand användas till gårdens skötsel. Eventuellt överskott kunde sedan utdelas till utomstående inom ramen för finlandssvensk kultur främst i makarna Nymans hemtrakt (Västra Nyland),

När år 2000 en ny styrelse övertog skötseln av stiftelsen efter Alf Tilgmann och hans familj diskuterades noga stiftelsens ändamål med de nya auktoriserade revisorerna som den nya styrelsen då utsåg, dvs. CGR revisorerna Mårten Forss och Joakim Rehn från revisionsbyrån Revico. Därvid konstaterades att stiftelsens huvuduppgift var att omhänderta och sköta Kofverhag gård - och att detta var en kulturgärning som väl motsvarade stiftelsens stadgar om att understöda finlandssvensk kultur. Eventuellt överskott kunde därefter utdelas i understöd i makarna Nymans hemtrakt Västnyland. Revisorerna meddelade även att i bokföringen alla kostnader hänförande sig till gården skulle anges såsom utdelning av understöd (tillsammans med eventuella utomstående understöd).

Denna princip fastställdes även av revisionsbolaget Ernst & Young 2006 vid en specialrevision av stiftelsen initierad av stiftelseregistret (hänförande sig till skriverierna i HBL om diverse rättegångar mm. rörande Tilgmanns misskötsel och förskingringar) – dvs. att skötseln av Kofverhag gård i enlighet med stipulationerna i makarna Nymans testamente utgjorde stiftelsens huvudsakliga verksamhet inom ramen för dess ändamål.

Även därefter har revisorerna utgått i från dessa principer vilka styrelsen naturligtvis förverkligat.

Det är sålunda helt fel att nu hävda att styrelsen inte skulle ha följt stiftelsens stadgar. Tvärtom har styrelsen inom ramen för stadgarna och med beaktande av makarna Nymans vilja vid grundandet av stiftelsen såsom även enligt deras förordnanden i deras testamente skött stiftelsen. Bevarandet och skötseln av Kofverhag har varit främjande av finlandssvensk kultur.

När nu Hannula i strid med makarna Nymans testamente sålt gården har han fullständigt gått emot stiftelsens ändamål och stiftarnas vilja - dvs. han har godtyckligt ändrat stiftelsen och dess verksamhet från att bevara ett finlandssvenskt kulturarv i form av makarna Nymans efterlämnade hemgård till att endast utdela understöd till helt utomstående personer utan anknytning till stiftarnas intentioner. Detta i en missriktad strävan att ändra stiftelsen till en landsomfattande allmän understödsstiftelse utan anknytning till stiftarna och deras vilja.

Vad händer f.ö. med Kofverhag gårds lösöre. Makarna Nyman lämnade efter sig ett komplett hem (möbler tavlor prydnadsföremål, minnessaker, husgeråd, bordssilver osv. samt normalt gårdslösöre) som ju enligt testamentet även skulle bevaras? Hannula har meddelat att lösöret skall föras till något hembygdsmuseummuseum i trakten, vilket är en helt befängd tanke som knappast går att förverkliga. Vad finns f.ö. kvar då Hannula veterligen mer eller mindre redan sålt att som går att sälja.

Därtill har Hannula under sin tvååriga förvaltning förorsakat stiftelsen enorma onödiga utgifter, flera hundratusentals euro. Hannula har lyft stora egna arvoden, föranstaltat helt onödiga specialrevisioner, inlett och förorsakat onödiga rättsprocesser och bl.a. gjort felbokningar i bokföringen som förorsakat straffskatt (30.000 euro) samt utelämnat i skattedeklarationen för 2017 inkomster från skogsförsäljning vilket förorsakat skatteförhöjning mm.mm. (listan på Hannulas klandervärda förvaltning är lång!). Sålunda har han lyckats betydligt minska stiftelsens förmögenhet och även omöjliggjort för stiftelsen att förverkliga sitt egentliga ändamål, dvs. bevarandet av kulturarvet efter grundarna av stiftelsen.

24/02/2018