16/06/2026
Om prissättning.
Och otydlig kommunikation.
Alla dörrar är inte menade att öppnas.
Jag blev nyligen lite besviken för en liten stund.
Ett uppdrag jag trodde skulle bli och som jag såg fram emot blir inte av.
Jag blev först personligen tillfrågad, fick följande dag e-mail om att de vill anlita mig, tidpunkt, klockslag och önskat innehåll på föreläsningen (ingen frågade "kan du ge offert eller prisförslag?", utan bara ett skriftligt konstaterande "vi vill ha dej") och jag började redan tänka på innehåll, röd tråd och upplägg. Som jag alltid gör.
Jag svarade och frågade skriftligen efter prisramar, men jag fick som svar att de skulle dela på summan mellan alla inblandade så jag kunde bara "meddela mitt pris".
En föreläsning är inte “bara att komma och prata lite”.
Bakom finns mycket förberedelse, erfarenhet, utbildningar, teori, forskning, exempel, berättelser och många timmar av osynligt arbete. Jag sätter alltid massor av tid och energi på varje föreläsning, och den skräddarsys alltid enligt målgruppen.
Jag räknade här att jag skulle lägga 12-15 h på det här uppdraget, plus själva föreläsningen. Och eftersom antalet deltagare var väldigt stort så betydde det naturligtvis högre taxa enligt min preliminära pristabell.
När mitt pris sedan upplevdes som alltför högt kom ett dubbelt lägre förslag tillbaka. Jag gav ännu ett motförslag, men vi landade ändå inte i en lösning.
Då märkte jag hur de där välbekanta tankarna kom:
- Var jag för dyr?
- Borde jag vara nöjd bara för att bli tillfrågad?
Men nej. Nu var det fråga om en väldigt stor grupp och helt nytt tema dessutom, samt flera som delar på fakturan. Mina taxor beror som sagt också på antalet åhörare.
Det här är mitt arbete. Mitt levebröd. Min yrkeskompetens.
Pengar är inte min drivkraft, men jag behöver ändå kunna leva på mitt arbete. Och jag behöver själv visa respekt för all den tid, energi och själ jag lägger ner i det jag gör och sedan presterar.
Sedan finns det förstås alltid undantag. Om det handlar om till exempel en liten förening eller om jag av beställaren på förhand får veta att budgetramen är stram och vilket arvode de max kan betala, men att jag ändå gärna vill ha uppdraget så kommer jag ofta emot.
Men då är det ett medvetet val. Inte något jag gör för att jag inte vågar stå för mitt värde.
Det fina var att det samma dag och följande dag kom två nya förfrågningar inför hösten, sammanlagt tre föreläsningar, där mitt pris accepterades direkt. Prisklassen var i samma storlek men för mindre grupper och med större förståelse för värdet bakom arbetet.
Så till dig som är företagare, föreläsare, konsult eller sakkunnig:
💚 Du vet hur mycket arbete som ligger bakom.
💚 Du vet hur många timmar ingen annan ser.
💚 Du vet vilken erfarenhet, kunskap och vilka unika färdigheter just du har.
💚 Anta inte att du får uppdraget fastän någon säger det. Inte förrän allt är klart skriftligen, då priset är godkänt av den som faktiskt har bestämmanderätt i den köpande organisationen (gått i denna fälla ett par gånger nu).
Här finns också en lärdom om kommunikation till mig själv. Jag tolkade orden i mejlen ordagrant, som att uppdraget i princip var klart.
Med facit i hand borde jag ha inväntat överenskommelse av priset innan jag började fundera på innehållet. Köparen "har alltid rätt" heter det. Men jag hade ändå önskat betydligt mer tydlighet i kommunikationen från beställarens sida från början.
Livet lär. Även denna gång💚.
Kom även ihåg:
Alla kommer inte att se värdet. Men de människor och organisationer som gör det är ofta de bästa kunderna att samarbeta med 💚.
Vad har du som är företagare lärt dej om prissättning eller tydlig kommunikation?
