Arkeologgruppen Örebro

Arkeologgruppen Örebro Arkeologiska utgrävningar

Sedan juli har Arkeologgruppen undersökt lämningar i Österby, i Södermanland. I tidigare inlägg har vi visat boplatslämn...
17/08/2026

Sedan juli har Arkeologgruppen undersökt lämningar i Österby, i Södermanland. I tidigare inlägg har vi visat boplatslämningar. Men undersökningen har också omfattat två gravar. Dels stensättningen L2016:2599, dels en grav i utkanten av gravfältet L2016:3111.
Här visas graven L2016:2599 under undersökning (foto 1). Graven var en stensättning, sannolikt från bronsålder eller äldre järnålder, och var konstruerad av större stenar täckta av ett skärvstensl***r. Utöver benen som var spridda i stensättningen var också ett spännande fynd att en bränd del av en malstensunderliggare använts i kantkedjan (foto 2).
Den kommande veckan avslutas fältfasen av undersökningen i Österby och ett omfattande analysprogram tar vid.
Foto: Arkeologgruppen.

Nu har även vi kommit ut på Ostlänken och gräver vid Österby, Hölö. Vi är precis klara med hela avbaningen på åkern och ...
31/07/2026

Nu har även vi kommit ut på Ostlänken och gräver vid Österby, Hölö. Vi är precis klara med hela avbaningen på åkern och har börjat gräva anläggningar i styv, styv lera, närmast att betrakta som ett trendigt betonggolv. Dateringarna ska enligt förundersökningen ligga i äldre järnålder.
Efter baningen har vi fått fram vad som inledningsvis, före undersökning, tolkades som kokgropar, härdar och stolphål, där stolphålen i vissa fall verkar kunna utgöra vindskydd för större kokgropar.
Vi hade hjälp av Mikael Lander inför baningen som gick över ytan med metalldetektor och han hittade metallsmältor och ett klipp av ett silvermynt. En av anläggningarna (inte på bild) har visat sig ha glödskal, vilket talar för att vissa av anläggningarna kan vara knutna till metallhantering. Anläggningar från tidig metallhantering kan se ganska oansenliga ut, åtminstone de vi grävt i Närke.

Men, mest spännande av allt är en av de större anläggningar som finns på platsen och som var en av de första vi grävde, se bilden. Den har mängd brända ben, där merparten har hittats vid vattensållning. Jag (Annica) är ingen osteolog som ni som känner mig vet. Men ett skalltak känner jag igen även om jag inte kan avgöra om det är människa eller djur. De som kan lite mer om ben än jag tror på stort däggdjur. Utöver de brända benen kom även en lite skärva glas, och det är jag betydligt mycket bättre på. Det rör sig om ett fragment från en bägare från äldre järnålder då den har den karaktäristiska lite svagt blå (vissa tycker grön, men jag tycker ljust blå) färg som utmärker dessa kärl.

På de två andra bilderna ser ni ett stolphål och en översikt över hur anläggningarna ser ut vid baning och före rensning. Plogdjupet är grunt, bara cirka 20 centimeter, vilket gör att anläggningarna tyvärr också är grunda, men så kan det vara. Även om allt är grått, grått, grått på platsen så finns det lite färg, som i glasbiten, och ibland är det väldigt roligt att hoppa in som semestervikarie, när det kanske lite oväntade inträffar, som i glaset. Nu väntar jag med spänning på att Tove ska komma tillbaka från semestern och berätta om benen är människa eller inte.

Men vad är det med oss, keramik och keramikugnar? Förra året var det den fantastiska ugnen och keramiken i Nysätter från...
09/06/2026

Men vad är det med oss, keramik och keramikugnar?
Förra året var det den fantastiska ugnen och keramiken i Nysätter från första halvan av 1800-talet i närmast backstugemiljö ❤.
Idag är det en gård från 1100-talet i Smedby, strax utanför Norrköping, med dessa fantastiska vävtyngder i vad vi tror är en keramikugn med sista bränningen som blev kvar efter en kollaps. På bilderna ser ni Alexandra hållandes en vävtyngd och sektionen där ni ser en vävtyngd med en sten ovanför (oops).
Ofta är det kul på jobbet, men idag är det extra roligt!

Arkeologgruppen söker ny kollega för tillsvidareanställning i ÖrebroVi söker en person med lång dokumenterad erfarenhet ...
01/04/2026

Arkeologgruppen söker ny kollega för tillsvidareanställning i Örebro

Vi söker en person med lång dokumenterad erfarenhet inom uppdragsarkeologi som projektledare, rapportförfattare och anbudsskrivare. Vi tror att du är en person som är engagerad, nyfiken och som kanske har lust att prova att jobba under andra former på en ny arbetsplats. Om du är en person som är van att hålla deadlines, har lätt för att samarbeta i grupp och är förtrogen med det uppdragsarkeologiska systemet är det här jobbet för dig. Som du säkert redan förstår kommer arbetet innebära resor och övernattningar då vi arbetar i hela Mellansverige.

Vi är ett privat företag med nio anställda och vi har kontor i Örebro och Stockholm och den nu aktuella tjänsten har placeringsort i Örebro. Vi gör allt från arkeologiska utredningar till slutundersökningar och alla inom företaget arbetar aktivt i fält. Att arbeta hos oss är att ha frihet under ansvar då vi arbetar agilt. Vi är ett sammansvetsat gäng som har kul tillsammans och vi vill gärna få in kollegor som kommer med ny energi och idéer i företaget. Vi hoppas och tror att vi kan erbjuda en stimulerande och utmanande arbetsplats. Hos oss finns möjligheterna att pröva nya stigar och vägar då vi har kort mellan beslut och genomförande.

Sista ansökningsdag 30 april 2026, tillträde enligt överenskommelse. Skicka in en ansökan eller ring Annica Ramström 0735-16 84 92 eller Ebba Knabe 0735-16 84 91 om du är intresserad. Skriftlig ansökan skickas till [email protected]

Lucka 24 – God Jul och Gott Nytt ÅrDet blev en adventskalender i år också även om vi vid något tillfälle lyckades bland ...
24/12/2025

Lucka 24 – God Jul och Gott Nytt År

Det blev en adventskalender i år också även om vi vid något tillfälle lyckades bland ihop datum och luckor och därmed publicerade luckor för datum som inte varit 😊. Med bild och text har vi försöket beskriva hur ett år på Arkeologgruppen kan se ut, det är högt och lågt, precis som allt annat i livet. Hoppas ni hänger med oss under kommande år, och om inte annat så kanske vi syns i december 2026 när det är dags för julkalender.
God Jul och Gott Nytt År önskar Annica, Ebba, Josefine, Tove, Rasmus, Erica, Tobias, Jhonny, Sara, Marcus, Viking, Helmut, Leif och Tomas, från Stadshuskällaren i Stockholm där årets julbord avnjöts.

1a 23 - Lämning på lämning Att fornlämningar överlagras av andra fornlämningar eller av yngre konstruktioner och l***r ä...
23/12/2025

1a 23 - Lämning på lämning

Att fornlämningar överlagras av andra fornlämningar eller av yngre konstruktioner och l***r är vanligt och att förstå stratigrafin är alltid en av arkeologins utmaningar i fält. Under en utredning i bronsåldersbygderna norr om Uppsala träffade vi under gångna året på två olika exempel av överlagringsfenomenet.
Det första exemplet (bild 2) utgörs av en rektangulär terrass vilken sannolikt skapats under bronsålder eller äldre järnålder i ett område med skärvstenshögar. Terrassens ena hörn hade i ett senare skede byggts över med en rund stensättning. En närmare undersökning, med t.ex. 14C-dateringar behövs för att ta reda på åldersspannet mellan de båda konstruktionerna.

Det andra exemplet (bild 1) från samma plats är lämningen efter ett torp, sannolikt från 1800-talet, vilket placerats på samma plats som ett mycket äldre torp. Det stratigrafiska förhållandet dem emellan uppdagades då det under spisröset till det yngre torpet hittades ett l***r med minst hundra år äldre keramik och en grop full med kol, ben och keramik.

Överlagringsfenomenet har flera förklaringar. I första exemplet rör det sig om medvetna överlagringar, vilka är vanliga i perioder när man vill skapa återkopplingar till äldre monument på betydande platser i landskapet och åldersskillnaden mellan dem kan vara många hundra år eller bara någon generation. I det andra exemplet rör det sig sannolikt om att geografiskt bra eller redan hävdade platser i landskapet regelbundet tas i anspråk under perioder av befolkningsökning eller jordbruksexpansion. I båda fallen krävs att konstruktioner och l***r undersöks försiktigt och deras inbördes förhållande analyseras för att kunna avgöra t.ex. hur lång tid som gått mellan de båda byggnadsfaserna.

Bild 1. Stenarna överst i bild är rester av ett torp, sannolikt från 1800-tal, vilka överlagrar en grop fylld av kol, ben och keramik av en typ som är äldre än torpet.

Bild 2. Hörnet av en skärvstensfylld terrasskant, vilken i ett senare skede byggts över med en rund stensättning.

Lucka 22 - Den stora järnvägskapplöpningen!I början av 1870-talet utspelades i markerna mellan Degerfors och Striberg en...
22/12/2025

Lucka 22 - Den stora järnvägskapplöpningen!

I början av 1870-talet utspelades i markerna mellan Degerfors och Striberg en idag nästan bortglömd och unik episod järnvägshistoria -den stora järnvägskapplöpningen mellan Wikern-Möckelns Järnväg (WMJ) och Nora-Karlskoga Järnväg (NKJ). Episoden utbröt efter att förhandlingarna mellan bygdens många brukspatroner, kring en ersättare för de gamla vatten- och vintervägarna mellan Nora- och Karlskoga bergsl***r, strandade.

Brukspatronerna drabbades av järnvägsfeber och två konkurrerande bolag bildades vilka under åren 1871–1873 tävlade om att bygga var sin järnväg längs sträckan Degerfors-Striberg. Som mest löpte järnvägarna sju kilometer från varandra. WMJ stöddes av bruken i Snöbergshyttan, Villingsberg, Immetorp och Valåsen, och byggdes med den mycket ovanliga smala spårvidden 802 mm, för att kunna utnyttja de äldre hästbanorna mellan Striberg och sjön Saxen. Den normalspåriga NKJ stöttades av bruken i Karlsdal, Kortfors, Granbergsdal och Bofors.

WMJ vann kapplöpningen och blev färdig 1873, medan NKJ blev färdig året därpå. Konkurrensen ledde dock till att ingen av banorna blev lönsam och efter såväl utbyggnader som bolagsförändringar gick flera av de inblandade i konkurs eller fick stora ekonomiska problem. Efter många turer slogs 1905 de båda linjerna samman och uppgick i Nora Bergslags Järnväg. Den smalspåriga järnvägen ned 1907, medan mindre delar utnyttjades som industrispår fram till 1953.

Bild 1. Delar av Wikern-Möckelns Järnvägs bevarade järnvägsbank utmed sjön Vikern observerades vid en arkeologisk utredning.

Bild 2. På den gamla omlastningsplatsen i Vikersvik korsade Wikern–Möckelns Järnvägs smalspår och Nora–Karlskogas Järnvägs normalspår. Båda järnvägarna fraktade främst malm och tackjärn, men även passagerare. Här syns ett smalspårståg med lok nr 5 från Bredsjö–Degerfors Järnväg, som efterträtt Wikern-Möckelns Järnväg på linjen, vid Vikersviks station omkring 1897. I förgrunden syns Nora-Karlskoga Järnvägs normalspår. Foto DigitalMuseum, ID JvmKDAA08952, Samling: Järnvägsmuseets foton.

Bild 3. Järnvägsbanken är i passager kallmurad och idag bevarad i varierande skick.

Lucka 21 – Allt är inte guld som glimmarIbland kan det vara riktigt svårt att ta sig ner till de lämningar man faktiskt ...
21/12/2025

Lucka 21 – Allt är inte guld som glimmar

Ibland kan det vara riktigt svårt att ta sig ner till de lämningar man faktiskt ska undersöka. I städerna kan det vara l***r efter l***r med påförda massor i generationer. Det kan vara allt från tidigare uppgrävda schakt som fyllts igen med sand till massiva stenmattor som dumpats och använts för att stabilisera för byggnation.

På landsbygden kan man stöta på helt andra problem. Som här i Södermanland där vi skulle gräva en husgrund som var begravd under allsköns bråte. Bland gamla kylskåp, oljefat och bildäck fanns delarna från en Ford Anglia. En bilmodell som tillverkades mellan åren 1939 och 1967. Den här var av senare modell enligt vår mycket bilkunniga maskinist. Bland skräpet fanns nog bland det mest roliga jag grävt fram när det gäller moderna sopor, en skördetröska. Inte hel men väl i delar. Det var en stor investering som mött sitt öde på en soptipp.

På 1970-talet gjorde grävmaskiner och grävmaskinister sitt intåg som arkeologens viktigaste redskap och medhjälpare, som jag förstått det hela, på en boplatsundersökning i Norsborg utanför Stockholm. Dessa våra kollegor och medhjälpare är idag helt oumbärliga ute i fält och hjälper oss med både det ena och det andra. Med detta vill vi tacka alla de grävmaskinister som hjälpt oss under året vid våra undersökningar. Tack för att ni finns.

Lucka 20 – Backstugan  NysätterbackeDagens lucka tar oss till en plats som ligger bara ett stenkast bort från keramikugn...
20/12/2025

Lucka 20 – Backstugan Nysätterbacke

Dagens lucka tar oss till en plats som ligger bara ett stenkast bort från keramikugnen som vi tidigare tagit upp här i adventskalendern. Vi gör ett besök vid Nysätter backe, en liten, enklare boning i Tystberga som vi undersökte vid samma tillfälle.

Namnet ”Nysätter backe” kommer från att det lilla hemmet var en så kallad backstuga, vilket i det här fallet faktiskt är precis vad det låter som – en liten stuga, en liten ”enrummare”, som grävts in i en backe.
När just den här typen av backstuga anlades grävdes först en grop in i en backe, som ett frischakt för platsen där man ville bygga upp stugan, lämpligen i ett läge där det var någorlunda mindre blåst. Därefter gjordes en grundmur av sten utmed nedgrävningskanterna och en enkel spis anlades. Ovanpå grundmuren lade man sedan sannolikt något varv med timmer och sedan ett tak.

Som man kanske kan förstå var detta inte ett ultimat boende – säkerligen hade man en del problem med att det drog kallt och att backens råa kyla smög sig in genom den skralt tätade stengrunden. De som bodde här hörde ofta till de som gick under benämningen ”obesuttna” – vilket enkelt kan förklaras som ”de som inte ägde någon egen jord”. Generellt brukar sägas att de inte heller fick ta del av byarnas kollektiva nyttigheter och inte hade rätt att använda skogens tillgångar eller jaga eller fiska på utmarken. De som bodde i backstugor var ofta torpare, fattiga inhysta eller arbetare vid något av de stora bruken i landet.

Bild 1. Foto på backstugan så som den såg ut när vi kom till platsen.
Bild 2. Foto på backstugan under årets undersökning. På bilden syns väldigt väl hur stugan anlagts genom att man grävt sig in i backen. Till höger i bild syns resterna efter backstugusittarens spis samt det som utgjort stugans västra vägg.
Bild 3. Foto på hur en backstuga med överbyggnad såg ut. Foto från Digitalt museum.
Backstuga från Påryd, Småland, id KLMF.L-R00206 och Backstuga i Halleböle, Öland, id KLMF.A1598a-KLMF.A1598c

Lucka 19 – Tyska Ordens borg i Malbork, PolenHar vi inte haft nöjet att göra undersökningar av, däremot att besöka. I de...
19/12/2025

Lucka 19 – Tyska Ordens borg i Malbork, Polen

Har vi inte haft nöjet att göra undersökningar av, däremot att besöka. I december åkte vi till Gdansk och passade då på att besöka den största tegelbyggnaden i Europa, Tyska Ordens borg i Malbork, det vill säga Marienburg.

Byggnationen av borgen startade år 1274 och det tog 230 år att bygga klar borgen som består av tre slott och försvarsanläggningar. Den har tre separata borgar, den övre, mellersta och nedre som skiljs åt av vallgravar och befästningstorn. Den yttersta borgmuren omsluter 21 hektar mark. För att få den storleken har den utvidgats flera gånger då antalet riddare inom orden växte med åren. Den intogs första gången år 1656 och då av svenskarna och Karl IX Gustav. Under andra världskriget blev borgen svårt skadad och är till delar uppbyggd och restaurerad. Den är idag upptagen på Unescos världsarvslista.

Tyska Orden grundades i slutet av 1100-talet som en kristen orden fokuserad på sjukvård och välgörenhet. Från år 1198 blev den även militär, och då med korsriddare. Orden har kopplingar till Sverige då den styrde Gotland mellan åren 1398–1408. Den har också haft egendomar lite runt om i landet, bland annati Årsta slott i Haninge, söder om Stockholm, som de ägde från någon gång under 1300-talet fram till år 1467. Tyska Orden upplöstes år 1809.

Adress

Radiatorvägen 11
Örebro
70227

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Arkeologgruppen Örebro postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Affären

Skicka ett meddelande till Arkeologgruppen Örebro:

Genvägar

Dela