Arkeologgruppen Örebro, Radiatorvägen 11, Örebro (2026)

01/04/2026

Arkeologgruppen söker ny kollega för tillsvidareanställning i Örebro

Vi söker en person med lång dokumenterad erfarenhet inom uppdragsarkeologi som projektledare, rapportförfattare och anbudsskrivare. Vi tror att du är en person som är engagerad, nyfiken och som kanske har lust att prova att jobba under andra former på en ny arbetsplats. Om du är en person som är van att hålla deadlines, har lätt för att samarbeta i grupp och är förtrogen med det uppdragsarkeologiska systemet är det här jobbet för dig. Som du säkert redan förstår kommer arbetet innebära resor och övernattningar då vi arbetar i hela Mellansverige.

Vi är ett privat företag med nio anställda och vi har kontor i Örebro och Stockholm och den nu aktuella tjänsten har placeringsort i Örebro. Vi gör allt från arkeologiska utredningar till slutundersökningar och alla inom företaget arbetar aktivt i fält. Att arbeta hos oss är att ha frihet under ansvar då vi arbetar agilt. Vi är ett sammansvetsat gäng som har kul tillsammans och vi vill gärna få in kollegor som kommer med ny energi och idéer i företaget. Vi hoppas och tror att vi kan erbjuda en stimulerande och utmanande arbetsplats. Hos oss finns möjligheterna att pröva nya stigar och vägar då vi har kort mellan beslut och genomförande.

Sista ansökningsdag 30 april 2026, tillträde enligt överenskommelse. Skicka in en ansökan eller ring Annica Ramström 0735-16 84 92 eller Ebba Knabe 0735-16 84 91 om du är intresserad. Skriftlig ansökan skickas till [email protected]

24/12/2025

Lucka 24 – God Jul och Gott Nytt År

Det blev en adventskalender i år också även om vi vid något tillfälle lyckades bland ihop datum och luckor och därmed publicerade luckor för datum som inte varit 😊. Med bild och text har vi försöket beskriva hur ett år på Arkeologgruppen kan se ut, det är högt och lågt, precis som allt annat i livet. Hoppas ni hänger med oss under kommande år, och om inte annat så kanske vi syns i december 2026 när det är dags för julkalender.
God Jul och Gott Nytt År önskar Annica, Ebba, Josefine, Tove, Rasmus, Erica, Tobias, Jhonny, Sara, Marcus, Viking, Helmut, Leif och Tomas, från Stadshuskällaren i Stockholm där årets julbord avnjöts.

23/12/2025

1a 23 - Lämning på lämning

Att fornlämningar överlagras av andra fornlämningar eller av yngre konstruktioner och lager är vanligt och att förstå stratigrafin är alltid en av arkeologins utmaningar i fält. Under en utredning i bronsåldersbygderna norr om Uppsala träffade vi under gångna året på två olika exempel av överlagringsfenomenet.
Det första exemplet (bild 2) utgörs av en rektangulär terrass vilken sannolikt skapats under bronsålder eller äldre järnålder i ett område med skärvstenshögar. Terrassens ena hörn hade i ett senare skede byggts över med en rund stensättning. En närmare undersökning, med t.ex. 14C-dateringar behövs för att ta reda på åldersspannet mellan de båda konstruktionerna.

Det andra exemplet (bild 1) från samma plats är lämningen efter ett torp, sannolikt från 1800-talet, vilket placerats på samma plats som ett mycket äldre torp. Det stratigrafiska förhållandet dem emellan uppdagades då det under spisröset till det yngre torpet hittades ett lager med minst hundra år äldre keramik och en grop full med kol, ben och keramik.

Överlagringsfenomenet har flera förklaringar. I första exemplet rör det sig om medvetna överlagringar, vilka är vanliga i perioder när man vill skapa återkopplingar till äldre monument på betydande platser i landskapet och åldersskillnaden mellan dem kan vara många hundra år eller bara någon generation. I det andra exemplet rör det sig sannolikt om att geografiskt bra eller redan hävdade platser i landskapet regelbundet tas i anspråk under perioder av befolkningsökning eller jordbruksexpansion. I båda fallen krävs att konstruktioner och lager undersöks försiktigt och deras inbördes förhållande analyseras för att kunna avgöra t.ex. hur lång tid som gått mellan de båda byggnadsfaserna.

Bild 1. Stenarna överst i bild är rester av ett torp, sannolikt från 1800-tal, vilka överlagrar en grop fylld av kol, ben och keramik av en typ som är äldre än torpet.

Bild 2. Hörnet av en skärvstensfylld terrasskant, vilken i ett senare skede byggts över med en rund stensättning.

22/12/2025

Lucka 22 - Den stora järnvägskapplöpningen!

I början av 1870-talet utspelades i markerna mellan Degerfors och Striberg en idag nästan bortglömd och unik episod järnvägshistoria -den stora järnvägskapplöpningen mellan Wikern-Möckelns Järnväg (WMJ) och Nora-Karlskoga Järnväg (NKJ). Episoden utbröt efter att förhandlingarna mellan bygdens många brukspatroner, kring en ersättare för de gamla vatten- och vintervägarna mellan Nora- och Karlskoga bergslager, strandade.

Brukspatronerna drabbades av järnvägsfeber och två konkurrerande bolag bildades vilka under åren 1871–1873 tävlade om att bygga var sin järnväg längs sträckan Degerfors-Striberg. Som mest löpte järnvägarna sju kilometer från varandra. WMJ stöddes av bruken i Snöbergshyttan, Villingsberg, Immetorp och Valåsen, och byggdes med den mycket ovanliga smala spårvidden 802 mm, för att kunna utnyttja de äldre hästbanorna mellan Striberg och sjön Saxen. Den normalspåriga NKJ stöttades av bruken i Karlsdal, Kortfors, Granbergsdal och Bofors.

WMJ vann kapplöpningen och blev färdig 1873, medan NKJ blev färdig året därpå. Konkurrensen ledde dock till att ingen av banorna blev lönsam och efter såväl utbyggnader som bolagsförändringar gick flera av de inblandade i konkurs eller fick stora ekonomiska problem. Efter många turer slogs 1905 de båda linjerna samman och uppgick i Nora Bergslags Järnväg. Den smalspåriga järnvägen ned 1907, medan mindre delar utnyttjades som industrispår fram till 1953.

Bild 1. Delar av Wikern-Möckelns Järnvägs bevarade järnvägsbank utmed sjön Vikern observerades vid en arkeologisk utredning.

Bild 2. På den gamla omlastningsplatsen i Vikersvik korsade Wikern–Möckelns Järnvägs smalspår och Nora–Karlskogas Järnvägs normalspår. Båda järnvägarna fraktade främst malm och tackjärn, men även passagerare. Här syns ett smalspårståg med lok nr 5 från Bredsjö–Degerfors Järnväg, som efterträtt Wikern-Möckelns Järnväg på linjen, vid Vikersviks station omkring 1897. I förgrunden syns Nora-Karlskoga Järnvägs normalspår. Foto DigitalMuseum, ID JvmKDAA08952, Samling: Järnvägsmuseets foton.

Bild 3. Järnvägsbanken är i passager kallmurad och idag bevarad i varierande skick.

21/12/2025

Lucka 21 – Allt är inte guld som glimmar

Ibland kan det vara riktigt svårt att ta sig ner till de lämningar man faktiskt ska undersöka. I städerna kan det vara lager efter lager med påförda massor i generationer. Det kan vara allt från tidigare uppgrävda schakt som fyllts igen med sand till massiva stenmattor som dumpats och använts för att stabilisera för byggnation.

På landsbygden kan man stöta på helt andra problem. Som här i Södermanland där vi skulle gräva en husgrund som var begravd under allsköns bråte. Bland gamla kylskåp, oljefat och bildäck fanns delarna från en Ford Anglia. En bilmodell som tillverkades mellan åren 1939 och 1967. Den här var av senare modell enligt vår mycket bilkunniga maskinist. Bland skräpet fanns nog bland det mest roliga jag grävt fram när det gäller moderna sopor, en skördetröska. Inte hel men väl i delar. Det var en stor investering som mött sitt öde på en soptipp.

På 1970-talet gjorde grävmaskiner och grävmaskinister sitt intåg som arkeologens viktigaste redskap och medhjälpare, som jag förstått det hela, på en boplatsundersökning i Norsborg utanför Stockholm. Dessa våra kollegor och medhjälpare är idag helt oumbärliga ute i fält och hjälper oss med både det ena och det andra. Med detta vill vi tacka alla de grävmaskinister som hjälpt oss under året vid våra undersökningar. Tack för att ni finns.

20/12/2025

Lucka 20 – Backstugan Nysätterbacke

Dagens lucka tar oss till en plats som ligger bara ett stenkast bort från keramikugnen som vi tidigare tagit upp här i adventskalendern. Vi gör ett besök vid Nysätter backe, en liten, enklare boning i Tystberga som vi undersökte vid samma tillfälle.

Namnet ”Nysätter backe” kommer från att det lilla hemmet var en så kallad backstuga, vilket i det här fallet faktiskt är precis vad det låter som – en liten stuga, en liten ”enrummare”, som grävts in i en backe.
När just den här typen av backstuga anlades grävdes först en grop in i en backe, som ett frischakt för platsen där man ville bygga upp stugan, lämpligen i ett läge där det var någorlunda mindre blåst. Därefter gjordes en grundmur av sten utmed nedgrävningskanterna och en enkel spis anlades. Ovanpå grundmuren lade man sedan sannolikt något varv med timmer och sedan ett tak.

Som man kanske kan förstå var detta inte ett ultimat boende – säkerligen hade man en del problem med att det drog kallt och att backens råa kyla smög sig in genom den skralt tätade stengrunden. De som bodde här hörde ofta till de som gick under benämningen ”obesuttna” – vilket enkelt kan förklaras som ”de som inte ägde någon egen jord”. Generellt brukar sägas att de inte heller fick ta del av byarnas kollektiva nyttigheter och inte hade rätt att använda skogens tillgångar eller jaga eller fiska på utmarken. De som bodde i backstugor var ofta torpare, fattiga inhysta eller arbetare vid något av de stora bruken i landet.

Bild 1. Foto på backstugan så som den såg ut när vi kom till platsen.
Bild 2. Foto på backstugan under årets undersökning. På bilden syns väldigt väl hur stugan anlagts genom att man grävt sig in i backen. Till höger i bild syns resterna efter backstugusittarens spis samt det som utgjort stugans västra vägg.
Bild 3. Foto på hur en backstuga med överbyggnad såg ut. Foto från Digitalt museum.
Backstuga från Påryd, Småland, id KLMF.L-R00206 och Backstuga i Halleböle, Öland, id KLMF.A1598a-KLMF.A1598c

19/12/2025

Lucka 19 – Tyska Ordens borg i Malbork, Polen

Har vi inte haft nöjet att göra undersökningar av, däremot att besöka. I december åkte vi till Gdansk och passade då på att besöka den största tegelbyggnaden i Europa, Tyska Ordens borg i Malbork, det vill säga Marienburg.

Byggnationen av borgen startade år 1274 och det tog 230 år att bygga klar borgen som består av tre slott och försvarsanläggningar. Den har tre separata borgar, den övre, mellersta och nedre som skiljs åt av vallgravar och befästningstorn. Den yttersta borgmuren omsluter 21 hektar mark. För att få den storleken har den utvidgats flera gånger då antalet riddare inom orden växte med åren. Den intogs första gången år 1656 och då av svenskarna och Karl IX Gustav. Under andra världskriget blev borgen svårt skadad och är till delar uppbyggd och restaurerad. Den är idag upptagen på Unescos världsarvslista.

Tyska Orden grundades i slutet av 1100-talet som en kristen orden fokuserad på sjukvård och välgörenhet. Från år 1198 blev den även militär, och då med korsriddare. Orden har kopplingar till Sverige då den styrde Gotland mellan åren 1398–1408. Den har också haft egendomar lite runt om i landet, bland annati Årsta slott i Haninge, söder om Stockholm, som de ägde från någon gång under 1300-talet fram till år 1467. Tyska Orden upplöstes år 1809.

18/12/2025

Lucka 18 – Det är en ros utsprungen

Vid undersökningarna i Riseberga år 2024 påträffades ett runt järnbeslag i fyllmassorna inne i kyrkan. Det var relativt rostigt, cirka 7 centimeter i diameter och verkade ha inskärningar mot mitten, så att upplevelsen av blomblad skapades. Exakt hur det var skapat och hur det såg ut gick inte att avgöra utan konservering, varvid rosten avlägsnas och behandlas för att hålla länge i framtiden (se Figur 1 före konservering).

Efter konserveringen framgår att blecket utgör en symbolisk ros. De inskärningar som anades före konservering visade sig utgöra fyra inåt riktade kors (Figur 3). Det innebär en uppenbar koppling till kristendomen. Vad som också kopplar beslaget till religionen är att rosen inom kristendomen representerar både Jesus och jungfru Maria. Enligt kristen tradition uppstod den röda rosen när Kristi blod droppade på marken under korset. Det ledde senare till att rosen kom att symbolisera den mystiska föreningen mellan Kristus och hans kyrka. I takt med att Maria sågs som förebild för människornas förening med Gud, blev rosen en särskild symbol för föreningen mellan Kristus och Maria. Därav är rosmotivet centralt inom kristendomen och sannolikt betydelsefullt i ett nunnekloster.

Beslaget har antagligen suttit på en kyrkkista – eller ståndkista (Figur 2). I kistan förvarades kyrkans värdesaker, som kyrksilver, prästernas ornater och räkenskaper. Kistorna är försedda med järnbeslag som ska hålla ihop konstruktionen, men de utgör också en dekorativ utsmyckning. Det är här det påträffade beslaget hör hemma. Ett till syners obetydligt rostigt föremål leder oss rakt in i kristendomens kärnfrågor.

Bild 1. Det rostiga beslaget före konservering
Bild 2. Samma beslag efter konservering där de inåtvända korsen framträder med önskvärd tydlighet.
Bild 3. Ett exempel på en kyrkkista från Herrebyholm, Fogdö socken, Södermanland. Framsidan är full med runda beslag som utformats som rosor. De har en annan konstruktion med runda bucklar, men symboliken är den samma. Upphov: Dahlab, Amina, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

17/12/2025

Lucka 17 – Skuggan av en älg

En vanlig fråga man kan få som arkeolog när man berättar att man går mycket i skog och mark är; Då måste ni se många vilda djur? Svaret på den frågan är nja…..

Vissa arkeologer ser fler djur än andra, så är det bara. Det handlar dels om ”tur”, dels om vad man väljer att se. Jag som skriver det här ser aldrig några djur för jag vill inte, och jag vill särskilt inte gärna se vildsvin. Så, jag har aldrig sett vildsvin mer än när jag suttit i bilen.

I vintras var jag och en kollega på väg tillbaka till bilen efter utförd inventering. Vi valde då att ta en lite annan väg som var enklare än den yta vi skulle inventera. Då fick även jag se ett djur, se bild 1. Det var en ”ligga” efter en älg. Värmen från älgen hade smält snö och bildat ett perfekt avtryck efter en älg. Tyvärr blev inte bilden så perfekt som verkligheten, men jag tror att ni kan se kroppen, benen och huvudet. Själva avtrycket var så pass stort att inte kan ha varit ett rådjur. Eftersom älgar är som mest aktiva under skymning och gryning sover och vilar de under dagtid. Området vi passerade låg lite avskilt och långt från bebyggelse, perfekt för vila.
Och jag just det, utöver liggan hittade vi på samma plats även ett gravfält som inte var känt sedan tidigare, se bild 2.

16/12/2025

Lucka 16 - Förningskrukor när det vankas festligheter

Under det gångna året har vi vid två undersökningar hittat en typ av keramik som sticker ut i mängden bland alla rödgodsskärvor från historisk tid. Det är handtag till så kallade förningskrukor. De är lätta att känna igen på sina karaktäristiskt tummade handtag som en bygel över krukan.

"Förning" är ett äldre begrepp som syftar på mat eller gåvor man tog med sig när man gick på besök eller kalas, särskilt till en kvinna som nyligen fött barn (så kallat barnsöl eller jordemorstradition). Förningskrukan användes alltså till att transportera dessa gåvor, vanligtvis matvaror, vid sådana tillfällen.
Förningskrukor var populära under 1500-talets andra hälft och tidigt 1600-tal, men verkar falla ur modet under 1600-talet för att återigen bli populära under 1700-talet och var förekommande fram till 1900-talet.

“Vår” keramik hittades dels i en lantlig miljö nära Hyndevadsån i Eskilstuna intill en smideslämning från 1500-talet, dels från en stadsarkeologisk undersökning av Fisktorget i Örebro. Det visar att seden att ta med förning till kalas förekom på landsbygden såväl som i staden.

Bild 1. Del av handtag/bygel från en förningskruka som hittades invid en smideslämning från 1500-talet i Eskilstunatrakten.
Bild 2. förningskruka från Skåne. 1900-tal. SLM 24492 – Förningskruka av grönglaserat lergods, försedd med bygelhandtag och lock. Sörmlands museums samlingar.

15/12/2025

Lucka 15 – Om bortkastade medeltida väskor

Vad är det med Arkeologgruppen och medeltida väskor? För två år sedan hittade vi en medeltida pilgrimsväska vid en schaktningsövervakning i Arboga och i år var det dags igen, den här gången i Örebro. När jag skriver det här blir jag lika förvånad som ni kanske också blir; det finns mindre än tio medeltida väskor enligt Henrik Summanen och Sofia Berg som hjälpte oss med Arbogaväskan, och av dessa har vi hittat två. Vad är sannolikheten?

Årets väska hittades av vår praktikant Marcus vid grävningen på Fisktorget i Örebro, som vi skrev om i en tidigare lucka. Den låg i botten av en brunn, där skoningen bestod av urkarvade sammanfogade träplank till en rundel som var flera meter lång, se bild. Väskan åkte snabbt in på konservering till ACTA Konserveringscentrum AB som också konserverade Arbogaväskan.

Efter rengöring visade det sig att det var en bältesväska som dateras till tiden mellan 1300–1600-tal, och är vanligast mellan 1300–1400-talet, vilket gör att vi ändå får tänka oss att den är medeltida utifrån någon form av sannolikhet. Det finns fynd av den här typen av väskor sedan tidigare i Sverige, bland annat från Helgeandsholmen i Stockholm. Om ni någon gång varit på en medeltidsmarknad och tittat på bältesväskor är det troligt att ni tittat på en rekonstruktion av just väskan från Helgeandsholmen.

Så vad händer nu med väskan? Efter rengöring, se bild, har själva konserveringen av den påbörjats, vilket kommer att ta ett tag. Den har också dokumenterats av Henrik Summanen och Sofia Berg. Förhoppningsvis kommer det, utöver beskrivning och renritning, också att bli en fullskalig rekonstruktion av den.

Bild 1. Brunnen där väskan hittades i själva brunnskaret, mot botten.
Bild 2. Väskan som den såg ut när den anlände till konserveringen.
Bild 3. Väskan efter rengöring inför konservering. Foto: ACTA Konserveringscentrum AB.

Arkeologgruppen Örebro

01/04/2026

24/12/2025

23/12/2025

22/12/2025

21/12/2025

20/12/2025

19/12/2025

18/12/2025

17/12/2025

16/12/2025

15/12/2025

Adress

Telefon

Webbplats

Aviseringar

Kontakta Affären

Genvägar

Dela

Typ