Arkeologicentrum

10/10/2026

Vi gillar att hjälpa skogsbolag med skyddsåtgärder. Nyss hjälpte vi Sveriges största privata skogsbolag att lokalisera en härd i norra Jämtland, eller mera korrekt i sammanhanget: södra Saepmie. Härden i fråga är registrerad men kunde inte återfinnas. Vårt uppdrag var att hitta och snitsla den.

Härdar kan vara svåra att se, men de har som regel ett karaktäristiskt terrängläge. Som generellt vid fornminnesinventering gäller "Hitta terrängläget". Vad kåtahärdar och renvaktarhärdar beträffar kan det ofta sammanfattas som "sandig avsats nära myr". Så även här. Rätt terräng finns på platsen, härdstenar iakttagna, funktion bekräftad genom förekomst av sot, kol och kraftigt rödbränd sand.

Härdens (L1948:9400) belägenhet enligt kulturmiljöregistret har korrigerats och snitslar markerar fornlämningen. Nu är dess fortbestånd säkrat inför kommande skogsbruksåtgärder.

27/09/2026

Tänk, vad avsaknad av växtlighet betyder för upplevelsevärdet! Det här är L1975:880 i Riksantikvarieämbetets kulturmiljöregister, en stensättning med snyggt läge på en grusig strandvall med havsutsikt på södra Gotland. Här har bara den allra mest anspråkslösa vegetationen kunnat etablera sig.
Synligheten har som så ofta ett pris. Graven är omplockad i ytan och kantkedjan saknar några stenar.

22/08/2026

Här flyttar vi på en fångstgrop! Nej, det är inte riktigt som det låter. Vi korrigerar en felaktig inprickning av en av kulturmiljöregistrets fångstgropar. Vi är långt ut i skogen i Mellannorrland så det är fångst av älg eller vildren som bedrivits här. Vår beställare efterfrågar korrigering av uppenbart felaktiga inprickningar av fångstgropar vid en vägsträcka. Fångstgropar kan man ju många gånger se på terrängskuggningskarta. Där syns för all del även andra gropar, verkliga och framkomna vid bearbetning av höjddata, skogsmaskinspår, täktgropar, rotvältor eller naturliga svackor i terrängen men även en rad genuina kulturminnen bestående av gropar i olika varianter. Allt är dock inte guld som glimmar.
En ny praxis är under utveckling. Terrängskuggningskartan anses avslöja fornlämningars belägenhet utan att förhållandena behöver bekräftas i fält. Vi ser många exempel på hur denna praxis leder till felaktig information i kulturmiljöregistret. För vår del håller vi fast vid, att varje registrerad fornlämning ska ha bekräftats i fält av någon levande människa med antikvarisk kompetens (inte AI) för att kvala in till registrering i kulturmiljöregistret.

10/07/2026

Världens äldsta skida är till salu! Säljes till högstbjudande!

Nej då, ingen ko på isen! Det är en konstnärligt utformad KOPIA av kalvträskskidan daterad till 3200 f.Kr. (14C och dendrokronologi), som nu säljs på auktion. Originalfynden, två skidor och en skovelstav, gjordes i en västerbottnisk myr 1924, nära Kalvträsk i Burträsks socken, Skellefteå kommun. Originalen finns på Västerbottens museum i Umeå.

Gamla tiders myrdikning har verkligen bidragit med många intressanta fornfynd. Senare tiders storskaliga torvtäkter har nog inte varit lika produktiva ur denna synpunkt, ser det ut som om man kollar i kulturmiljöregistret.

Vi på AC kommer inte att lägga något bud på kalvträskskidan i fråga. Två kalvträskskidor i gott bruksskick vore intressantare. Man vill ju gärna ha en skida per fot.

https://auctionet.com/sv/5016266-erik-vestman-kalvtraskskidan-rekonstruktion-med-skovelstav

Handgjord rekonstruktion efter Kalvträskskidan, det cirka 5 200 år gamla skidfyndet från Västerbotten som räknas som världens äldsta bevarade skida. Uppges tillverkad av Erik Vestman, Kalvträsk, som enligt lokal tradition utförde tidiga kopior efter studier av originalet på museum. Utförd...

07/07/2026

Återbesökte en torplämning i Mellannorrland vi registrerade i fjol, nu med syfte att finputsa utbredningen inför uppdragsgivarens slutliga planering av markprojektet i fråga. Torplämningen är tämligen sentida men ska inte ingå i markprojektet, utan ligga kvar. Därför är avgränsningen viktig.
Vi var där i oktober 2025. Och hade ingen aning om vad som väntade när vi kom dit nu i juli!
Trevlig sommar!

18/06/2026

Dags för lite ögongodis: en av landets oftast fotograferade fornlämningar, kan man tro. Ales stenar, skeppssättning, 70x19 meter (NV-SÖ), 59 block á 5 ton, mer än tusen års närvaro på platsen. Mäktigt terrängläge knappt 40 meter över havet med lång och vid utsikt. Vid god sikt ser man Bornholm.
Hur anläggningen använts har tvistats om. Bara den yngre historien är känd. Genom georadar- och påföljande provundersökning vet man något om den äldre historien. En dös, stenåldersgrav, har stått här bredvid. Nu är Ales stenar ett besöksmål. Om fornlämningens bruk i dag kan man konstatera att stävstenarna är intressantast, i synnerhet den närmast Kåseberga. Här är slitaget störst.

30/05/2026

Det har inte alltid varit enkelt att kombinera skogsbruk och fornlämningsskydd. Det är välkänt. Vi som kunnat följa utvecklingen inom kulturmiljövård i skogen över tid ser på senare år en märkbar förbättring, även om fornlämningar fortfarande kommer till skada. Det finns statistik på allt detta. Att kombinera skogsbruk och fornlämningsskydd kan ytterligare försvåras av stormar som fäller skog utan beaktande av kulturmiljölagens bestämmelser, även om stormar numera förmänskligas genom personnamn.
I början av veckan assisterade vi i ett avverkningsärende som både innebar att hitta sätt att avverka stående träd inom ett mellansvenskt gravfält och att flytta upp till fyra skift vindfällen som överlagrade gravarna i fråga. Det gick bra!

01/05/2026

I dag bjuder vi på ett stilleben: gånggrift i solsken. Det är underbara Karleby 58, Ragnvalds kulle, numera L1962:5063, i Karleby socken, Västergötland. Ragnvalds grav är från 3000-talet före vår tideräknings början och antas vara Sveriges största gånggrift, 17 meter lång. På flera av takhällarna finns skålgropar (älvkvarnar) från bronsåldern.
En annan anakronism i fornlämningsmiljön är bänkbordet som står på gravens stensättning. Trevligt att fika vid men det blir svårt med autenticiteten vid fotografering.
Vid Riksantikvarieämbetets förstagångsinventering av fornminnen i socknen 1960 granskades registreringen av Harry Thålin. Vid revideringsinventering 1984 granskades den av (numera) AC:s Kjell Edvinger.

04/04/2026

Länsstyrelsen på Gotland låter beta av sin skörd av inkomna fornlämningstips och ännu inte granskade och registrerade lämningar från dåvarande Skogsvårdsstyrelsens arbetsmarknadsprojekt Skog och historia, vars syfte var att inventera kulturhistoriska lämningar i skogsmark. Arkeologicentrum bidrar med granskningskompetens till länsstyrelsens mål, att beta av hela tipsberget. På vår lott har 250 potentiella fornlämningar hamnat.
Gotland var på grund av sin fornlämningsrikedom och enastående fornhistoria det första länet att fornminnesinventeras av Riksantikvarieämbetet för ekonomiska kartan. Bakgrunden var 1937 års riksdagsbeslutet att alla fornlämningar inom ekonomiskt kartlagt område i landet skulle redovisas med run-R på karta. En diger uppgift i länet. "Hela Gottland är en stor grafgård" ... hade till exempel fornforskaren N.J. Ekdahl redan år 1826 skrivit till riksantikvarie Liljegren.
Ännu är inte allt uppdagat och registrerat, men arbete pågår. Tufft jobb, men någon måste göra det! 😉

27/02/2026

Ett fornfynd i gömmorna! Vem kommer i håg? De här skyltarna var bra. Det blev inga skador på lacken som av de magnetiska som man satte på bildörren. I övrigt är allt detta ancient history. Bara Riksantikvarieämbetet finns kvar, men allt annat är sedan länge saligen avsomnat. Fornminnesavdelningen, vilar du i frid eller vänder du dig i din grav?