28/05/2024
Är det genom föräldraskapet som en människa kan komma det närmaste att uppleva villkorslös kärlek? Är det alls möjligt för en människa att uppleva det? Har människan den förmågan eller handlar det bara om att gränsen är olika för vad vi förmår som människor? Om gränsen tänjs till bristningsgränsen vad händer då? Eller betyder villkorslös kärlek att det inte finns några gränser? Om villkorslös kärlek är att bli ett med den andra är vi då förmögna att göra precis vad som helst? Bra eller dåligt? Är villkorslös kärlek motsatsen till villkorad kärlek eller finns här ett slags mellanting? Ett läge som bygger på sann kärlek men där var och en är sig och där föräldrarollen innefattar att bistå barnet i sin utveckling till en självständig individ som är medveten om sina gränser, vågar öva och pröva dessa samtidigt som barnet successivt lär sig att ta ansvar för utfallen? Att fundera kring kärlek, gränser och ansvar är spännande och utmanande.Har du några tankar du vill dela med dig av kring kärlek, gränssättning, ansvar eller föräldrarskap för den delen?