Fornminnen - Ancient Memories

Fornminnen - Ancient Memories Wellcome to my blogg about fornminnen, a Swedish term that literally translates to ancient memories.

Flap 24(För svenska se nedan)Behind flap 24, which is also the final flap in this year’s Advent calendar, lies the Nebra...
24/12/2025

Flap 24
(För svenska se nedan)
Behind flap 24, which is also the final flap in this year’s Advent calendar, lies the Nebra Sky Disc, considered to be the world’s oldest known representation of the cosmos.

The disc was discovered in 1999 by looters using a metal detector near the summit of the Mittelberg hill near Nebra, in Saxony-Anhalt, Germany. Alongside the disc, they also found two bronze swords, bronze arm rings, and axes.

Because of their careless excavation methods, the sky disc suffered two permanent damages along its edges. Instead of reporting the find, as they were legally obliged to do, the discoverers attempted and succeeded—through middlemen—to sell the objects on the black market. This was uncovered, and in 2002 the dealers were arrested after arranging a meeting in Basel, Switzerland. In 2003, the dealers received suspended sentences.

After the discovery was exposed, the looters—who were sentenced to six and twelve months in prison respectively—revealed the location of the find to archaeologists, who then carried out a proper archaeological excavation of the site. It turned out that during the Bronze Age, the hill where the objects were found had been enclosed by an earthen rampart, resembling a fortified site.

The Nebra Sky Disc is dated to around 1700–1500 BC. Birch bark from one of the swords found with the disc has been radiocarbon dated to 1600–1560 BC, which is likely the period when the disc was deposited in the ground. At that time, the disc was probably already several hundred years old. It was produced by the so-called Únětice culture.

Over the course of its use, the disc changed its appearance several times. Originally, the disc, made of bronze with copper sourced from Bischofshofen in Austria and tin from Cornwall in Great Britain. It was decorated with gold decorations. The gold in the original details also comes from River Carnon in Cornwall.

In the first phase, the disc was decorated with a large gold circle, which can be interpreted as the full moon, along with a crescent moon. Several of the smaller gold dots were also present, including a cluster that has been interpreted as the Pleiades star cluster.

In the next phase, two arcs were added along the edges of the disc, although only one of them survives today. These were made of gold originally sourced from the Carpathian Mountains. One of the stars was moved, and two were covered over, leaving a total of 30 stars.

During the third phase, an arc interpreted as a solar boat was added, recalling a worldview similar to that seen in Scandinavian petroglyphs from the same period.

In a fourth phase, which coincides with the time when the disc was deposited, a number of holes were made around its outer edge.

These different phases have been interpreted as indicating that the disc’s function and meaning changed between generations.

In the first phase, the moon and its phases appear to have played a major role. The Pleiades depicted on the disc were probably of great importance for agriculture at this time. They seem to disappear from the sky in spring, which Greek authors noted as the time to sow, and reappear in autumn, marking harvest time. The Pleiades, in combination with specific lunar phases, could also be used to keep track of leap years, which pose a problem in lunar calendars. This was known among Babylonian astronomers, although it is uncertain whether such knowledge existed in Europe.

In the second phase, the full moon is interpreted as having taken on the role of the sun. If one draws two lines between the two arcs, an angle of 82° is obtained, corresponding to the angle between the sunsets at the winter and summer solstices as seen from the Mittelberg.

The third phase has been interpreted as reflecting a major change in people’s worldview, in which the sun became increasingly important.

The holes added during the fourth phase have been interpreted as indicating that the disc was now being used in a new way, possibly mounted onto something.

The Nebra Sky Disc is displayed in its own darkened room at the State Museum of Prehistory in Halle (Landesmuseum für Vorgeschichte), making a visit a truly powerful experience.

With that, I would like to thank everyone who has followed my Advent calendar and wish you all a Merry Christmas/Yule and a Happy New Year!

————————————————————————

Lucka 24
Bakom lucka 24 som också är den sista luckan i årets adventskalender döljer sig Himmelsskivan i Nebra. Som anses vara väldens äldsta representation av kosmos.

Skivan hittades 1999 av plundrare som använde sig av metalldetektor nära toppen av Mittelberg hill i Nebra, Sachsen-Anhalt i Tyskland. Tillsammans med skivan hittade de även två bronssvärd, bronsarmband och yxor som även de var av brons.

På grund av sina oförsiktiga grävmetoder så fick himmelsskivan två permanenta skador i kanterna. Istället för att rapportera sitt fynd som de enligt lagen var skyldiga så försökte man med hjälp av hälare att sälja fynden på svarta marknaden. Detta avslöjades och 2002 så greps hälarna efter att man gjort upp ett möte i Basel i Schweiz. 2003 fick hälarna en villkorlig dom.

Efter att ha avslöjats så berättade plundrarna som dömdes till 6 respektive 12 månaders fängelse var fynden gjorts för arkeologer som utförde en arkeologisk utgrävning av platsen. Det visade sig att höjden där fyndets gjorts under bronsålder varit inhängande med en jordvall, likt en fornborg.

Himmelsskivan är troligen daterad till 1700–1500 f.Kr. Man har C14 daterat björknäver från ett av svärden som hittades med skivan och fick då ett resultat på mellan 1600-1560 f.Kr som troligen är den tid då skivan deponerades i jorden. Den var då troligtvis flera hundra år gammal. Den tillverkades av den så kallade Úněticekulturen.

Under tiden som den varit i bruk har den ändrat utseende flera gånger. Ursprungligen så var skivan, som är tillverkad av brons där kopparn kommer från Bischofshofen i Österrike och tennet i legeringen kommer från Cornwall i Storbritannien. Guldet i de ursprungliga ornamenten är även de från Cornwall och floden Carnon.

Under första fasen så var skivan dekorerad med den stora guldcirkeln som kan tolkas som månen och en halvmåne. Även flera av de mindre prickarna fanns med och ett kluster av dem som har tolkats som stjärnhopen Plejaderna.

Under nästa fas lade man till två bågar i vardera kant, där bara den ena finns kvar. Dessa var tillverkade av guld som ursprungligen kommer från Karpaterna. En av stjärnorna flyttades och två täcktes över så att bara 30 stjärnor fanns kvar.

Under den tredje fasen så har man lagt till en båge som tolkas som ett skolskepp, som påminner om att man haft en liknande världsbild som vi ser i Skandinaviens hällbilder från samma tid.

Under en fjärde fas som är samtida som den deponerades så har man gjort ett flertal hål i den yttre kanterna.

De olika faserna har tolkats som att skivan har fått en förändrad funktion och betydelse mellan generationer.

Under första fasen så har månen och dess faser spelat en stor roll. Plejaderna som avbildas är under den här tiden troligen av stor vikt vid jordbruk. De tycks nämligen försvinna från himlen under våren vilket grekiska författare har noterat att det då är dags att så. När de dyker upp igen så var det höst och skörd. Plejaderna i kombination med särskilda månfaser skulle kunna användas för att hålla reda på skottår som är ett problem när man använder månkalendrar. Detta var känt bland babyloniska astronomer, men det är osäkert om detta var känt i Europa.

Under den andra fasen så tolkar man det som att fullmånen istället har fått ta rollen som solen. Drar man två streck mellan de två bågarna så får man en vinkel på 82° vilket motsvarar vinkeln mellan solnedgångarna vid midvintersolståndet och sommarsolståndet i Mittelberg.

Fas tre har man tolkat som en större förändring i människornas världsbild där solen blir allt viktigare.

Hålen som tillkommer under fas fyra har tolkats som att man nu använder skivan på ett nytt sätt. Att den har monterats på något.

Himmelsskivan ställs ut i ett helt eget mörkt rum på det Förhistoriska museet i Halle (Landesmuseum für Vorgeschichte) vilket gör ett besök till en verklig upplevelse.

Med det vill jag tacka alla som har följt min adventskalender och önska er en god jul och ett gott nytt år!

Flap 23(För svenska se nedan)Behind door 23 in this year’s Advent calendar is the so-called Pippi Stone. It is a stone t...
23/12/2025

Flap 23
(För svenska se nedan)
Behind door 23 in this year’s Advent calendar is the so-called Pippi Stone. It is a stone that was discovered in the 1950s at Isnestoften, located on the western side of the Alta Fjord in Norwegian Finnmark.

The find was the first rock carving discovered in the Alta area, which is now included on UNESCO’s World Heritage List with its approximately 6,000 known petroglyphs.

Isnestoften itself is not included in the World Heritage site, even though the area is managed by the Alta Museum. The rock carvings here differ somewhat from the others, as they are carved on loose stones rather than directly into bedrock.

The Pippi Stone gets its name because the carving resembles Pippi Longstocking, with what look like braided pigtails. The image is believed to depict a woman with breasts. It was most likely carved during the Late Neolithic by members of a hunter-gatherer society, although the Early Bronze Age is also a possibility, as the stone is difficult to date.

When the stone was found, it was lying in a potato field, but it was later put on display at the Tromsø Museum. Since 2008, however, the stone has returned home to Alta and is now exhibited at the Alta Museum together with several other carved stones from Isnestoften.

If you would like to read more about the rock carvings in Alta, I will post a link to my blog in the comments section.

————————————————————————

Lucka 23
Bakom lucka 23 i årets adventskalender döljer sig den så kallade Pippistenen. Det är en sten som hittades på 1950 talet i Isnestoften som ligger på den västra sidan av Altafjorden i Norska Finnmark.

Fyndet var den första hällristningen som upptäcktes i området Alta som numera är med på UNESCOs världsarvslista med sina 6000 kända ristningar.

Just Isnestoften är inte inkluderat i världskulturarvet, även om området förvaltas av Alta Museum. Hällristningarna här skiljer sig något från de andra, då de här är ristade på lösa stenar istället för berghällar.

Pippistenen har fått sitt namn då ristningen påminner om Pippi Långstrump, med sina flätor. Man anser att bilden föreställer en kvinna med bröst. Den ristades troligen under yngre stenålder av medlemmar ur ett jägare och samlarfolk. Även om äldre bronsålder är en möjlighet då den är svår daterad.

När stenen hittades så låg den i en potatisåker, men ställdes sedan ut på Tromsö museum. Sedan 2008 har stenen dock fått komma hem till Alta och ställs ut på Altas Museum tillsammans med flera andra stenar med hällristningar från Isnestoften.

Om du vill läsa mer om hällristningarna i Alta, så postar jag en länk till min blogg i kommentarsfältet.

Flap 22(För svenska se nedan)Behind flap 22 in this year’s Advent calendar is the Dejbjerg wagon. It is one of several w...
22/12/2025

Flap 22
(För svenska se nedan)
Behind flap 22 in this year’s Advent calendar is the Dejbjerg wagon. It is one of several wagons discovered in 1881 and 1883 in Dejbjerg Bog on the Jutland peninsula in Denmark.

The wagon was deposited in the bog during the Early Iron Age, around 100 BC. It was most likely ritually sacrificed at the time of deposition and deliberately dismantled beforehand. Unfortunately, this means that not all of its parts were recovered.

At the time of the offering, the bog appears to have been enclosed by a fence made of branches and brushwood. This may correspond to what is referred to in the Guta Law (Gutalagen) from Gotland as a stavgård—an enclosed cult site.

The wagon was not manufactured in Denmark but is an import from a Celtic region in Central or Western Europe. At some point, the wheels were repaired locally using iron produced from Danish bog ore.

The decoration, including human faces, is characteristically Celtic in style. Similar wagons have been found in Denmark, but most examples come from Celtic areas, where they were often placed in the graves of high-status individuals.

The Roman author Tacitus describes in his work Germania, written around AD 98, how Germanic peoples worshipped a goddess named Nerthus. As part of this cult, a sacred wagon was kept on an island in the sea, standing in a holy grove. When the priests sensed the presence of Nerthus, the wagon was harnessed to young cows and drawn in a procession. During this time, all iron was locked away and warfare was forbidden. When the procession ended, the wagon was washed in a secluded lake by a group of slaves, who were then said to have been sacrificed in the same body of water.

Some scholars have suggested that the Dejbjerg wagon may have been used in similar ritual practices before it was dismantled and offered in the bog that was a lake at the time.

Today, the wagon is on display at the National Museum of Denmark in Copenhagen.

————————————————————————

Lucka 22
Bakom lucka 22 i årets adventskalender döljer sig Dejbjergvagnen. Det är en av flera vagnar som hittades 1881 och 1883 i Danska, Dejbjerg mose på Jylland.

Vagnen hade placerats i mossen under tidig järnålder, runt 100 f.Kr. Troligen så har den offrats vid deponeringen och man har då monterat i sär den. Tyvärr så har detta gjort att inte alla delar hittades.

Mossen ska vid offret ha varit inhängnad med ett staket av grenar och sly. Möjligen så rör det sig om vad som i Gutalagen från Gotland refereras till som stavgård, som ska ha varit en inhägnad kultplats.

Vagnen var inte tillverkad i Danmark, utan är en import från keltiskt område i Central eller Västeuropa. Vagnens hjul har reparerats vid något tillfälle lokalt, då man använt järn framställd ur dansk myrmalm.

Dekoren med bland annat ansikten är typiskt keltisk i sin stil. Liknande vagnar har hittats i Danmark, men framförallt i keltiska områden där de placerats i stormäns gravar.

Den romerska författaren Tacitus skriver i sitt verk Germania runt 98 e.kr att germanska folk dyrkar en gudinna vid namn Nerthus. Som en del av den kulten ingår en helig vagn som sades förvaras på en ö i havet där den stod i en helig lund. När Nethus präster kände att hon var närvarande så spände de för vagnen med unga kor som fick dra den på en precision. Under processionen skulle allt järn låsas in och ingen fick kriga. När processionen var över så skulle vagnen tvättas i en undangömd sjö av en grupp slavar som sedan ska ha offrats i samma sjö. Vissa har experter tror att Dejbjergvagnen kan ha använts vid liknande kulthandlingar innan den monterades isär och offrades i sjön som senare blev en myr.

Vagnen står utställd på Nationalmuseet i Köpenhamn.

Flap 21(För svenska se nedan)Today is the winter solstice, which is clearly felt here in the dark North. So behind flap ...
21/12/2025

Flap 21
(För svenska se nedan)
Today is the winter solstice, which is clearly felt here in the dark North. So behind flap 21 in this year’s advent calendar we find the Sun Chariot, also known as the Trundholm Chariot, shining its light into the darkness.

The Trundholm Chariot was discovered in 1902 in Trundholm Bog on Zealand, Denmark. It is made of bronze and consists of a horse, which originally had a bridle, and a gilded solar disc that the horse pulls. Altogether it has six wheels shaped like solar crosses. Based on its ornamentation, it has been dated to the Early Bronze Age, around 1400 BC.

The ornamentation shows that it was made in the Nordic region, although there are influences from the Danube area. It measures 54 × 35 × 29 cm, and the solar disc has a diameter of 25 cm.

The motif of a horse drawing the sun is a recurring theme, not least in Norse mythology, where the horse Skinfaxi draws Dagr, the personification of day. The theme also appears in Hindu, Celtic, and Greek mythology, showing that it is a very ancient idea.

Similar solar discs and parts of wagons or horses have been found elsewhere in Scandinavia and other parts of Europe. In Helsingborg, there is a find with two horses, though unfortunately it is not complete.

The Trundholm Chariot is on display at the National Museum in Copenhagen.

————————————————————————

Lucka 21
Idag är det midvintersolståndet vilket märks tydligt här uppe i mörka norden. Så bakom lucka 21 i årets adventskalender döljer sig solvagnen eller Trundholmsvagnen som den också kallas, som får lysa upp i mörkret.

Trundholmsvagnen hittades 1902 i Danska Trundholm Mose på Själland. Den är tillverkad i brons och består av en häst som ursprungligen har haft ett betsel samt en förgylld solskiva som hästen drar. Den har totalt s*x hjul i form av solkors. Den har daterats med hjälp av ornamentiken och anses vara tillverkad under äldre bronsålder, 1400 f.Kr.

Ornamentiken visar att den är tillverkad i Norden, även om det finns influenser från Donau området. Den mäter 54 × 35 × 29 cm och solskivan mäter 25 cm i diameter.

Motivera med en häst som drar solen är ett återkommande tema, inte minst i fornnordisk mytologi där hästen Skinfaxi drar Dagr som är personifikationen av dagen. Temat återkommer även i Hinduism, Keltisk samt Grekisk mytologi, vilket visar att det är en mycket gammal idé.

Liknande soloskivor och delar av vagnar/hästar har hittats på andra håll i Skandinavien och andra delar av Europa. I Hälsingborg finns ett fynd med två hästar, men som tyvärr inte är komplett.

Trundholmsvagnen finns utställd på Nationalmuseet i Köpenhamn.

Flap 20(För svenska se nedan)Behind flap 20 in this year’s advent calendar lies the Möne neck collar. It is a gold neck ...
20/12/2025

Flap 20
(För svenska se nedan)
Behind flap 20 in this year’s advent calendar lies the Möne neck collar. It is a gold neck ring dated to the Migration Period (400–550 CE).

The neck collar was found in 1864 in Möne parish in Ulricehamn Municipality, Västergötland, Sweden. Johannes Andersson claimed that he discovered the collar while removing a stone cairn. He received a finder’s reward of 2,123 riksdaler and 47 öre from the Swedish National Heritage Board, which acquired the find.

The gold neck collar is made of 823 grams of gold. The gold most likely came from the Roman Empire, whose ongoing collapse caused gold to flow north into Scandinavia, often in the form of gold solidi coins.

This is the largest gold neck collar found in Sweden to date. It is decorated with 458 small figures and consists of seven richly ornamented rings. The level of detail suggests that the goldsmith must have been nearsighted to be able to craft it.

How these gold neck collars were used can only be speculated upon. However, it is reasonable to assume that they played a ceremonial role. They may have been placed on statues of gods, or worn by a man or woman who led the ceremony. Perhaps a woman wore the collar inspired by Freyja’s Brísingamen, her famous necklace, thereby taking on Freyja’s role during the ritual.

If you wish to see the ornament yourself, it is on display in the Gold Room at the Swedish History Museum in Stockholm.

————————————————————————

Lucka 20
Bakom lucka 20 i årets adventskalender döljer sig Mönekragen. Det är en guldhalskrage daterad till folkvandringstiden (400-550 e.Kr).

Halskragen hittades 1864 i Möne socken i Ulricehamns kommun, Västergötland. Johannes Andersson påstod att han hittade kragen när han plockade bort ett stenröse. Han fick 2123 riksdaler samt 47 öre i hittelön av Riksantikvarieämbetet som löste in fyndet.

Guldhalskragen är tillverkad av 823 gram guld. Guldet har man troligen fått från Romerska riket vars pågående kollaps gjorde att guld därifrån strömmade upp till Skandinavien, ofta i form av guld solidi mynt.

Detta är den största guldhalskragen som hittats i Sverige hittills. Den är dekorerad med 458 små figurer och består av sju rikt dekorerade ringar. Detaljrikedomen gör att guldsmeden bör ha varit närsynt för att klara av att smida den.

Hur guldhalskragarna har använts kan vi bara spekulera om. Men det är rimligt att anta att de har spelat en ceremoniell roll. Kanske har de suttit på gudastatyer. Eller så är det en man eller kvinna som lett ceremonin som burit den. Kanske bar kvinnan halskragen inspirerad av Frejas Brisingamen som var hennes halssmycke. Kanske tog hon på så sätt på sig Frejas roll under ceremonin.

Vill man se smycket själv så finns det utställt i Guldrummet på Statens Historiska Museum i Stockholm.

Adress

Hammarö

Aviseringar

Var den första att veta och låt oss skicka ett mail när Fornminnen - Ancient Memories postar nyheter och kampanjer. Din e-postadress kommer inte att användas för något annat ändamål, och du kan när som helst avbryta prenumerationen.

Kontakta Affären

Skicka ett meddelande till Fornminnen - Ancient Memories:

Dela