21/12/2021
Snart är det julafton och vi vuxna lägger i både en och två extra växlar för att få till allt, så att alla ska bli nöjda ✨
För många barn är julafton den mest hajpade dagen på hela året och samhället hjälper till att sjåsa upp det hela genom att påbörja nedräkningen redan strax efter midsommar. Det är så många förväntningar som byggts upp runt denna dag att risken för "misslyckande" är påtaglig.
Barnet har önskat sig nåt speciellt som hen hoppas ska finnas i paketet. Mamma och pappa ska vara känslomässigt närvarande och kärleksfulla hela dagen. Jag ska få äta hur mycket godis jag vill och vi ska inte stressa alls. Det ska vara snö och jag och pappa ska bygga snögrottor i trädgården. Nån gång ska Tomten komma och så ska vi se på Kalle Anka. Sedan ska mamma och pappa leka med mig med min nya present som jag ska få. Det är lätt att se det hela ur barnets synvinkel. Hen kan inte relatera till att mamma och pappa är stressade över att släkten ska komma, att de brände bullarna eller att de oroar sig över att mormor ska dricka för mycket. Barnet kan inte, och ska inte, ta hänsyn till detta.
De flesta av oss blir stressade en dag som denna och barnen känner garanterat av föräldrarnas stress. Det är klart att vi önskar att vi ska "lyckas" med vårt julafton-projekt och att både barn, svärföräldrar och andra ska tycka att det var helt magiskt. När de inte gör det, eller inte uppskattar all den ansträngning som vi lagt ner, är det lätt att känna sig sårad och irriterad, men kom då ihåg att barnets frustration eller missnöje inte har med dig att göra. Det är bara det att vi i fantasin (både barn och vuxna) räknar bort allt det tråkiga - stressen, dötiden, brända bullar. Om ditt barn blir besviket, ta dig då tiden att ta hen i famnen, helst utom hörhåll för andra vuxna släktingar som kan komma med synpunkter, och lyssna till vad som inte riktigt blev som hen hoppats på. Kom inte med några försvar, bara lyssna på hur det blev för ditt barn. Håll om, berätta att du älskar barnet och att det ibland inte blir riktigt som vi hoppats. Sänk dina egna förväntningar och ambitionsnivå gällande julafton och se till att skapa andra dagar under ledigheten som är mindre uppstyrda för er att njuta av varandras sällskap.
Det kan ju också vara så, som Petra Krantz Lindgren skriver i den bifogade länken, att barnet tycker att allt är precis så magiskt som du hade hoppats på, och inte vill att det härliga ska ta slt och därför tjatar efter mer. Tipset är att tillåta barnen att ha alla sina känslor - både denna dag och alla andra dagar. Det som är det är, och det är helt okej.
God Jul ☃️🕯🎄
önskar Hanna
Just den här ordväxlingen har jag hittat på själv, men den skulle mycket väl kunna vara avlyssnad varhelst föräldrar möts och pratar om sina barn. För något
