17/12/2025
I ett uppmärksammat mål i Hovrätten över Skåne och Blekinge (mål T 1372-24) prövas en fråga av både juridiskt och praktiskt intresse: om ett försäkringsbolag som redan har godtagit att ett försäkringsfall föreligger ändå kan vägra att betala ut ersättningen med hänvisning till att utbetalningen skulle kunna innebära risk för att bolagets anställda medverkar till näringspenningtvätt.
Bakgrunden är att försäkringstagaren begärt ersättning enligt ett giltigt avtal och att bolaget, efter utredning, erkänt försäkringsfallet som ersättningsgillt. Trots detta har bolaget valt att hålla inne betalningen, med motivering att det finns misstankar om att försäkringsersättningen efter utbetalning skulle kunna användas i ett penningtvättsupplägg och att bolagets anställda därmed riskerar att begå brott genom att genomföra transaktionen.
Tvisten rör därmed balansen mellan försäkringsbolagets avtalsrättsliga förpliktelser och det straffrättsliga regelverket mot penningtvätt. Enligt penningtvättslagen åligger det finansiella företag att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Frågan är dock om dessa skyldigheter kan ges så långtgående verkan att ett bolag, trots konstaterat försäkringsfall, kan vägra att fullgöra sitt avtalsenliga åtagande.
Försäkringstagaren har anfört att bolaget inte kan åberopa straffrättsliga risker som grund för att bryta avtalet, särskilt eftersom ingen konkret misstanke föreligger mot denne som person. Bolaget har å sin sida hävdat att dess rätt och skyldighet att motverka penningtvätt måste väga tyngre än en enskild försäkringstagares intresse av omedelbar utbetalning. Ett alternativ, menar bolaget, är att utbetalningen skjuts upp tills dess att de misstänkta omständigheterna är utredda.
Målet väntas få betydelse för hur försäkringsbolag framöver hanterar situationer där försäkringsersättningar riskerar att kollidera med regleringen kring penningtvätt. Hovrättens prövning kommer att klargöra var gränsen går mellan de civilrättsliga skyldigheterna gentemot försäkringstagaren och det straffrättsliga ansvaret för bolagets företrädare. Den principiella frågan aktualiserar även hur långt ett finansiellt företag kan gå i att skydda sig mot brottsrisker utan att upphäva den grundläggande avtalsrätten.