11/11/2026
Att Celluloid plektrum skydd ärgar och angriper metall, har jag sett ett flertal gånger på gamla Gibson och Levin gitarrer. Det verkar som om i samband med att plasten bryts ner utsöndrar den en gas som anfräter metall. Särskilt vanligt på band och mick kåpor som är nära Celluloid plektrum skyddet. Om det är en naturlig "relic" process eller ej, är upptill var och en att bedöma.
Därför blev jag relativt häpen när min kund hörde av sig och berättade att nästan alla de spunna strängarna var av vid sadeln. En viss missfärgning kunde skönjas, men det var något av ett mysterium. Strängarna hade ju bara varit monterade sedan i somras, mindre än ett halvår.
Jag tänkte att det kunde vara ett smalt spår som klämde strängen och bestämde mig för att gå över de med mina sadel filar. Inte många drag med den första filen gjordes innan en lösning på källan till problemet uppenbarade sig.
Sadeln sprack tvärs igenom och jag kunde omedelbart fastslå att det här är inte gjort av ben. Plast som är gammal, gitarren är byggd 1943, blir skört. När jag såg att den var laminerad, dvs limmad i två l***r, stod det klart! Här låg anledningen till problemet klart synligt framför mina ögon.
Det verkar som om de silverspunna strängarna har angripits extremt hårt av Celluloid plasten.
Att tillverka en ny sadel i ben har jag gjort hundratals, kanske tusentals (?) gånger. Dessutom har jag Swedetones original strängar från Hans Perssons gitarr fabrik i Lungås, så just de stegen var inga större problem.
Där ser man! Alltid nåt nytt att lära och ta del av - som tur är!
Hörde att det är därför som tiden går så fort. Så länge man lär sig nya saker åldras hjärnan långsammare. En viktig lärdom att ta med sig...