19/03/2023
Det är fint att få så omsorgsfulla hälsningar med krya och kramar! ❤️
T o m viss press uppmärksammar mitt lilla virus och ett par inställda konserter som vore det en angelägen nyhet. Inför det känner jag:
Alla är sjuka just nu. Det är naturligt. Särskilt vi med skolbarn. Är man sjuk stannar man hemma från jobbet.
Har man virus i luftvägarna och är astmatiker med förvärrade kroniska symptom efter covid har man definitivt anledning att avvakta utläkning innan man sätter sig på flygplan och flåsar ur sig två timmars-konserter på duo. Det är däremot inget att yvas över. Enda anledningen har jag personligen att yvas av grämelse inför de 2-300 som ville gå på konsert. Värre än att det får bli en annan gång är det inte.
Jag smittar inte längre, kan göra ärenden och ta hand om ännu sjukare barn. Gå på en dotters konsert en timme. Däremellan vilar jag och håller tyst. Sen blir det jobb som vanligt.
Ingen anledning till oro för denna artist alltså.
Det stora krisarbetet är redan bakom mig. Det om att komma över traumat med min arbetskamrat Ajax som dog traumadöd i hjärnan i våra armar 2020 mellan soundcheck och föreställning, att mamma tynade bort i Alzheimer mitt i brinnande pandemi, min nedlagda föreställning som jag slitit med i lång tid för att förverkliga, mitt upplösta band & crew, att begrava både en vän och en mamma på ett halvår, att bli sjuk och utbränd, att tappa kognitiva förmågor en tid, att få kroniska efterspel på covid, att bli bedragen av människor jag litade på, att förlora avgörande kapital och börja om från noll, att få inflammationer av stress och sömnbrist, att inte kunna stå och gå ordentligt under en period, att tappa sin artistiska identitet under all isolering, att sörja så mycket samtidigt, att strida med relationer som mådde skit, att strida för kulturens existensberättigande, att ha meetoo-uppvaknandet i ryggen, att göra de insikter som det förde med sig, att leva om sin ungdom, att skriva de svåra breven till förövare och gränslösa.
De åren tog.
Men jag vann.
Det svåraste är bakom.
Nu är nu.
Nu sjunger jag och kommunicerar mer än någonsin och är den fria musiker jag borde varit hela tiden. Läkning.
Det, mina vänner, är inte kattskit.
