06/11/2024
Vid stora händelser som ett presidentval är det lätt att känna oro och bli uppslukad av osäkerheten. Men vad händer om vi ser detta som en möjlighet att stärka vår resiliens? Här reflekterar jag om hur jag själv navigerar genom denna tid av förändring och hur vi kan applicera samma tänkande i våra organisationer.
De senaste dagarna har jag, som många andra med stort intresse för nyheter och samhällsfrågor, känt en stor oro inför vilken förändring utgången av det amerikanska valet kommer innebära i världen, men också för de förändringar i det politiska klimatet som redan har skett. Men situationen ger mig också en möjlighet att öva min resiliens.
Som tidigare nyhetsjournalist följer jag många olika nyhetskanaler, men numera försöker jag påminna mig själv om vikten av att begränsa överinformationen för att kunna ta ansvar för hur det kan påverka mig. I mitt fall är det avgörande för att kunna möta oroande signaler med en resilient inställning. Annars är det lätt att svepas med i den känslostorm som förändringar kan skapa. Med bättre balans kan jag observera det som händer och får mer kraft kvar för att stå stadigt och reflektera över min respons. Fråga mig om några veckor hur jag lyckades ...
I ljuset av det amerikanska valet och den oro som ofta omger stora förändringar, både på samhällsnivå och inom organisationer, vill jag lyfta ett viktigt perspektiv om resiliens och personlig utveckling. När förändring sker, är vår första instinkt ofta att reagera känslomässigt och känna att det som händer riktas direkt mot oss. Men vad händer om vi kan ta ett steg tillbaka, observera och se förändring som just något som händer – inte något som händer oss? Skillnaden är avgörande.
Att utveckla resiliens innebär att mentalt kunna stå vid sidan av och mer objektivt betrakta händelser, och att inse att vi har en möjlighet att välja hur vi relaterar till det som sker.
I mitt arbete med organisatorisk förändring är det centralt att skapa en kultur där människor lär sig att se förändring som en naturlig del av utveckling – både personlig och professionell – och att hitta styrkan i att observera innan vi automatiskt reagerar. Men det handlar förstås inte om att vara passiv i förändring, utan snarare att agera medvetet istället för att reagera. Och vi gör förstås bäst i att lägga vår energi på det vi – i någon nån – har inflytande över. I alla andra fall går energin förlorad i ohälsosam frustration.
Så hur kan vi applicera detta i organisationer som också förändras i hög takt just nu? Genom att öva på att vara närvarande och medvetna och genom att stödja varandra i att se förändring för vad den också är – en möjlighet till såväl personligt som organisatoriskt lärande och utveckling.
Dela gärna dina tankar om hur du hanterar oro just nu eller hur ni arbetar med resiliens och personlig utveckling i era organisationer!
