23/06/2025
Jag föll från ett äppelträd. Ja, bokstavligen.
Det gick bra – men kroppen påminner mig nu i varje steg att den inte är gjord av kod och plast. Den vill vila. Den protesterar. Den tvingar mig att tänka långsammare.
Och mitt i det slog det mig:
AI vaknar aldrig med stel rygg.
Det kör på. Alltid.
Utan att tveka. Utan att känna efter.
Men vi andra då?
Vi som ibland behöver en extra kopp kaffe och en promenad för att fatta beslut.
Vi som inte är byggda för att prestera 24/7.
Jag skrev några tankar om det. Om kropp, tempo, teknik – och varför det mänskliga inte borde ses som ett hinder. Utan som en tillgång.
https://www.linkedin.com/pulse/ai-f%25C3%25A5r-aldrig-ont-i-ryggen-livia-troili-rzgqf
Kommentera gärna om du läser – jag är nyfiken på hur du tänker om AI och mänsklighet just nu.