15/10/2013
När den drygt tjugoåriga nyutbildade oenologen Michel Laroche började i familjeföretaget 1967 som femte generationens vinmakare var det ingen av hans föregångare som kunnat leva på vinproduktion allena. Vinhuset som funnits sedan 1850 ägde då s*x hektar mark för vinodling. Michel hade sin bild klar om hur ett bra vin från området skulle smaka och tillverkas.
– Jag vill att vinet ska lyfta fram den naturliga frukten, säger Michel, och därför vill jag inte gömma den med ekfatslagring.
En åsikt många delar numera. Vi hör till och med människor säga att de tröttnat på druvan när de egentligen refererar till den överekade chardonnay från nya världen som idag dominerar marknaden. Michel hade tidigt sin filosofi klar för sig och runtomkring i Chablis låg mängder av fält i träda efter att ägarna lämnat den hopplösa näringsgrenen. Michel började tillsammans med sin far Henri att köpa upp fält som kunde leverera mineralrena, friska och fruktiga viner till en växande marknad. De flesta producenterna runtom Chablis såg vinhusets framgångar och följde efter, även om det ännu finns de som ekar på traditionellt Bourgognevis.
Michel som av sina likar kallas för terroarist förklarar hur mycket växtplatsen och de yttre förhållanden påverkar druvan och hur gärna han vill behålla den personliga prägeln i varje enskilt vin.
– Grunden för ett bra vin görs ute på fältet, säger han, jag tar bara till vara vad naturen skapat genom att skörda druvorna i exakt rätt tid.
För att förtydliga vad han menar tar han en klase från det premier cru-fält vi står på, river isär en druva och pekar på kärnorna.
– Se, kärnans gröna färg har börjat mörkna och bli brun, beroende på solen är druvorna nog redo att börja skördas om några dagar, han vänder blicken mot himlen och lägger till, sedan har vi två dagar på oss innan de blivit för mogna.
Det är just den hårfina gräns mellan nästan mogen och för mogen som Michel lär ut till medarbetarna på vinhuset. Något som går igen med allt han tar sig för. Han småler och ser mycket nöjd ut när hans fru Gwénaël kallar honom perfektionist. Tillsammans invigde de 2009 ett boutiquehotell med fem rum och två sviter samt restaurang och vinbar i Chablis. Enligt Michel var L´Hotel du Vieux Moulin det sista större projektet i hans liv.
– Jag var ändå i den åldern då de flesta vanligen blir pensionärer, avslutar han med ett leende.