09/10/2024
Är det verkligen 2024?
Under de senaste två dagarna har jag haft äran att moderera nätverksträffen för kvinnor i räddningstjänsten. Ett fantastiskt forum fyllt med inspirerande ledare, starka röster och otroliga förebilder. Men det är också en brutal påminnelse om att vi har en lång väg kvar att gå när det kommer till jämställdhet.
Nästan hälften av kvinnorna lämnar räddningstjänsten – inte på grund av bristande passion, utan för att de möter en arbetsmiljö som inte är anpassad för dem. Från avsaknaden av kläder och omklädningsrum för kvinnor, till okunskap om hur arbetslivet påverkas av graviditet och klimakteriet. Att vi fortfarande inte kan erbjuda jämlika förutsättningar är frustrerande och något vi måste göra bättre.
Samtidigt såg jag mod och handlingskraft hos de ledare som strävar efter förändring, både kvinnor och män, både FÖR kvinnor och män. De gör sitt yttersta för att skapa en inkluderande och förstående miljö, där alla kan känna sig välkomna. Och trots de utmaningar som fortfarande finns är jag fylld av hopp. Hopp om att dessa förebilder, dessa starka människor, kommer fortsätta driva på den förändring som krävs.
Jämställdhet är ingen “fråga för kvinnor” – det är en fråga för oss alla. För det är när vi lyssnar, lär och agerar tillsammans som vi verkligen kan skapa den förändring som behövs.
Framtiden är ljus, men vi behöver se till att den är jämställd. Jag har lärt mig massor!
Tack Lise Langseth, Lars-Göran Uddholm , Johanna Isakson , Monika Björn , Helena Hoffman , Sofia Martinsson , Ola Mårtensson, Mona Hjortzberg m fl för ni delade er kunskap, erfarenheter, ert mod och för att ni är föregångare och förebilder inom era områden. Det har varit en ynnest att få ta del av era perspektiv. Räddningstjänsten Gotland